.

Arbetsförmedlingen:

Som nog de flesta förstår så söker man nytt arbete. Så man åtminstone känner att man har någon form av chans att bibehålla ett förhållande, vänner, fritid och kanske kunna ha tid att typ se på film lite nu och då på vardagarna. Eller en kaffe med en god vän, sådant är verkligen underskattat när man går varje dag till ett underbetalt skitjobb.

Nåväl. när man sitter där och söker dyker denna upp.

Arbetsförmedlingen i Stockholm anno 2008.
"Vi söker negrer att skratta åt"

Behöver man säga mer? Det var i alla fall ett garv i mängden av "vi söker [servitörer, barnflickor, mcdonaldspersonal, städare]" som är de totalt dominerande yrkesgrupperna på AMS, som alltid har jobb lediga. Borgelig politik leder inte alls till att vi tvingas ta mer och mer skitjobb (speciellt när man slaktar komvux samtidigt), nädå. Inte alls.

Har ni jobb?
Dåså. Hör av er. Jävligt flitig allmänkunskap och bra knegare med humor. Krav på bättre lön, mer tid för ungen och frugan och åtminstone någon form av bonussystem och utbildningar. Annars kan jag göra det mesta. Kunnig i allt från bygga, riva, slita och dona till layout, data/it, html, skriva, kontorsknapperi osv osv. Ge mig bara ett jobb för fan som åtminstone ligger under 12-timmar per dag strecket.

Over and out för dagen.

Nu är det trevliga slut, efter en superhelg med b.l.a. Panik (från Ironsquare) så var det dags att gå till jobbet igen. Man firade av med att däcka sittandes hos en bekant efter en DnB fest någonstans vid slussen (adidasdojorna ser ut som skit som pris för det). Kul å träffas igen panik, it's always a pleasure. Annars innehöll väl helgen vad den ska göra, lite slagsmål, mycket skitsnack, utslängda polare och en evig kamp att inte däcka trots att solen gått upp.

Här nedan följer mitt normala schema på vardagar. Och kommer vara en anledning till varför jag drar ned lite på bloggandet. Kul ändå med många positiva responser :)

04.20 Frukost, hitta alla jävla verktyg, borta tänder, checka så allt är i fickorna (snus, mobil, nycklar, småpengar)
05.00 Bussen till jobbet går, första kollektivtrafikanten i hela förorten varje morgon
05.55 Framme, byt till tunnelbana, sno gratistidningar
06.20 Framme på jobbet, 10 minuter, en kaffe till jobbet börjar, observera dödgrävarstämningen på jobbet
09.00 "Frukost" 15min (Vid det här laget är man redo för lunch)
11.00 Lunch. 45 min. Försöka slappna av.
14.00 "Fika" 15min. Faan man vill hem!
16.00 Jobbet slutar. Skynda som fan nu!
16.30 Man har tagit tuben och tar bussen hem. Ofta är den försenad eller helt full med folk.
17.30 - 18.00 Hemma igen

Sedan blir det käka middag, försöka leka lite (idag fick jag inte det, jag antar att han är sur för att jag gick till jobbet), slänga sig i duschen och försöka vara kreativ tills man ska lägga sig vid typ nio. Kul va?

Min lön: 100kr/timmen alt. 17 000 / Månaden före skatt. Yrke: Hantverkare.

Sen frågar folk mig varför jag är röd.

Mode:
Trots att stockholmsvädret liknar mer ett skämt än en väderlek så har jag redan börja smyga runt med Lacoste pikéer. Fy fan vad snygga de är, alla som inte äger en helsvart kan aldrig sett bra ut i piké. Perry och Ben Sherman bleknar i jämnförelse för att inte tala om det förskräckliga svennemodet med den där jävla örnen eller vad det nu är. Till det är det nudiejeans som gäller. Men mest blir det adidasbrallor, lonsdalehood och bomberjacka. Palla klä sig snyggt efter jobbet...

Film:
Jag fick låna Nick Love's nya Outlaw med citatet "Riktigt jävla dålig" dock måste jag säga tvärtemot och hävda att den är bland de bättre rena actionrullarna det här året. Visst Nick Love kan göra mycket bättre än action och ska också göra det. Men bortser man från detta så är "Outlaw" en riktigt tung rulle om ett gäng hyfsat normala (?) snubbar som tar sig an de kriminella gängen.



Klubb:
Missa inte Club Traffic (http://www.clubtraffic.org/) nästa lördag @ allhuset.
100 kr förköp (150 i dörren) på Highlights eller om du känner såna där klottrare.
Feta beats, allt från drum and bass till hip hop. Upp till 4 dansgolv.

Musik:
Jag blir tokig på Akon's "Mama Africa", vad är det för jävla skittext igentligen?
Asian Dub Foundation - Rebel Warrior föredrar jag vilken dag som helst.
Annars är det mest punk som snurrar när jag kommit hem just nu men jag måste erkänna att en viss [Biip, jag får inte droppa artister min tjej gillar av någon anledning]. I alla fall rör det sig om en grym kvinnlig mc.

Nej nu måste jag sluta. Kul att skriva lite. Förhoppingsvis återkommer jag imorrn.
Ciao.


"Du får inte droppa hon då kommer alla vilja lyssna på henne!"
Flickvännen håller sina favoritband högt.

Jag blir så jävla less på den plats liberalerna har förskansat sig sedan den borgeliga valsegern och den mastodont attack de genomför genom massmedia mot allt som inte passar deras individualistiska, marknadsliberala,  Laissez-Faire* kapitalism.

Fackföreningar ska attackeras, vänstermedia ska attackeras, i debattprogrammen sitter de och hävdar ur sig "handeln kommer förbättra villkoren i tredje världen", de stödäter, de organiserar svartfötter, de skapar "moderna" fackföreningar (se: försäkringskassor). Överallt, överallt finns dom.och det är så jävla övertydligt att de gör det för att försöka rädda kvar den borgerliga regeringen i maktstatus nästa val för att fortsätta sina idéer om avskaffade a-kassor, privatserade sjukhus och skolor, avregleringar på arbetsmarknaden. De petar i arbetsrätten, arbetsmiljöfrågorna och kollektivavtalen. Överallt ska företagen få frihet och vi få mer och mer regleringar, stress och betala mer och mer medans de ska få skattelättnader. Inte nog med det så attackerar de kulturella livet, försöker få blondinbella och Ebba Von Sydow att vara bra förebilder med sin hyperkonsumtion för att behålla ekonomin (Hört talas om profitens fallande kvot?) och andra idéer för att helt ställa om befolkningen till 2 saker. Arbete (mycket, med dåligt betalt och utan säkerhet - "flexibilitet") och konsumtion. De ser oss inte ett dugg bättre än arbetsmyrorna som ska springa runt med tallbarren medans de kan jäsa.

De sitter i kulturådet, de sitter på nyheterna, de dyker upp överallt i tidningarna. Överallt med sina jävla bögglasögon och backslick. Fan jag blir så less på er att jag inte ens orkar avfärda alla era idéer ett och ett, jag har så mycket på era jävla idéer att jag kan skriva hela böcker om hur jävla korkade ni är och hur ni fundementalt bara följer samma tradition som handelsmännen och de första mellanskikten på medeltiden har fört.

Tror ni verkligen att vi är så dumma? Tror ni inte att vi ser vad ni gör, varför ni gör och till vems vinst ni gör det?
 Ja kanske, ni kör ju på stenhårt för att fördumma hela befolkningen. Det är ert enda hopp för att ta oss tillbaka till 1920 talet (minus en arbetarrörelse) igen. Fan vad jag hatar er, jag orkar inte ens skriva mer sakliga argument, jag har studerat er nu så länge, följt era jävla debatter så länge, studerat era ideologer så länge så jag känner att jag inte ens behöver. Jag vet nog vad ni står för, ni är samma pack som genom historien alltid förskansat er sjävla och levt på oss.

* Laissez-Faire (Låt oss vara! på franska) är en pre-kapitalistisk ideologi som uppstod kring 1757 av de s.k. fysiokraterna och vände sig emot alla former av regleringar när det gällde handel, företag, relationen mellan företag och arbetare med mera och är grogrunden till den moderna nyliberalismen, Laissez-Faire försvann först vid nationalismens utbrott (den var dock redan kritisk mot merkantilismen, tullarna etc) och efter många år av "krigsekonomi" (statligt styrd kapitalism, ofta frampushad av den inhemska överklassen som ville förskanska sig mer) så återkom idéerna på tapeten igen efter andra världskriget i de tankesmedjor kapitalistiska ekonomer hade för att bygga upp västeuropa igen. Därefter rasade en vild debatt i många många år både inom det kapitalistiska lägret (många ekonomer ända fram till 2000 talet såg nyliberalismen som ett skämt i sitt bristande sociala ansvar) och gentemot dåtidens socialistiska ekonomer (planekonomin, som av många i det kapitalisitika lägret som motsatte sig nyliberalerna faktist såg som ett bättre alternativ). Så var läget tills Margaret Thatcher kom till makten i Storbrittanien och påbörjade slakten på välfärd, industrin och allmännyttan och sedanbörjade  tyska  började införa även dom i ekonomin och sedan dess har spridit sig över världen och ersatt den statliga kontrollen på ekonomin tack vare starka lobbygrupper, situationer där arbetarklassen "kaxat till sig" (och tvingat statliga kapitalister att "byta sida" för att effektivare genifritera t.e.x). Och nu är det den absolut mest dominerande kapitalistiska analysen, enbart i vissa socialdemokratiska partier kan man se krav på en statlig kapitalism. Själv står jag för en ekonomi helt kontrollerad av arbetarklassen s.k. rådskommunism.

Så nu har Harrington bevisat att han inte bara dricker öl.

Som tur är finns det mer vettigt folk än bara "galna kommunister" som en själv där ute som hatar de här jävla jönsarna.

Dagis - Sverige eller Auschwitz?
Idag när jag lämnade 3-åringen på dagis så slog det mig, han gillar ju inte att vara här och hur kan det vara så? Naturligtvis går man då och analyserar, lägger märke till alla saker och sedan när jag kom hem så diskuterade jag och min sambo, M, situationen - en diskussion vi haft länge då vi märkt att han inte trivs speciellt mycket och att personalen verkar ointresserade och trötta på sitt jobb och ser det hela mer som ett "förvar" än en pedogisk utveckling där barnen ska lära sig sociala skills och interaktion. Det har hänt mer än en gång att 3-åringen varit "sjuk" när så inte är fallet och han tillåts sova uppemot 1,5 timme för att ge dagispersonalen "lite extra rast".

Följande lägger man märke till ganska kvickt. Detta är ett dagis som f.ö. är ett ganska typiskt förortsdagis med många olika etniciteter, dålig budget och föräldrar som i viss mån kan ha sociala problem - även om den stora majoriteten är vanliga arbetare. Det finns få fasta anställda, och de enda som är yngre (alltså har mer tålamod / energi) är vikarier och oftast tonårsbrudar. Den absoluta majoriteten som arbetar är kvinnor.

* Snubbarna är inblandade konstant i våldsamheter. Det handlar allt från gruppslagsmål till "hyss" som att kasta saker i andra barns ansikten. Regerätta knytnävesslagsmål pågår samtidigt som några få (1-2) vikarier har fullt upp att försöka hålla koll på uppemot 30 barn.
* Snubbarna är aggressiva när de inte får sin vilja igenom och är vana att via sitt våld eller sina protester försöka föra fram sina åsikt.
* Tjejerna är tillbakadragna, blyga, timida och umgås helst i grupp och håller sig nära personalen.
* Svenska barnen (i det här fallet 2 svenska snubbar) umgås konstant med varandra och är alienerade från de andra barnen, de låser även ute andra svenska barn som umgås med invandrare. De övriga barnen umgås med varandra, dock med vissa suckar från föräldrar när de vägrar prata sitt hemspråk eller tar till sig "omoraliska" seder. Personalen är totalt ointresserade att bestrida denna utveckling.
* Personalen respekterar inte barnen, utan talar till de som småbarn, och drar sig inte för att både slita, lyfta upp och släpa barnen om de inte gör som de vill.
* Personalen skriker på barnen om de inte gör som de vill.

Konkret här ser man alltså direkt in i framtiden hur dessa kids kommer växa upp. Och man ser tydligt hur så många andra generationer ute i förorten har vuxit upp. Parallelerna är skrämmande när man jämnför med svenska samhället i stort.

* Killar präglas av självförtroende problem och hävdar sig därför genom våld och "bus" - man ska vinna en "respekt" i den sociala stegen.
* Killar tar plats för att få sina åsikter hörda, och spelar gärna fula spel för att få igenom dessa. Vissa får ADHD liknande utbrott långt upp i tonåren om de blir ifrågasätta (deras självbild, respekt, ifrågasätts och skadas).
* Tjejerna fortsätter vara tillbakadragna och faller in i sin könsroll och börjar, precis som på dagis, anpassa sig för att ge killarna utrymme.
* Svenskar och invandare är fullständigt segregerade i samhället, klassmotsättningarna är inte ens på tapeten då de redan sedan de gick i dagis fått höra att det är en väsentlig skillnad på "dom" och "oss" och den kulturella identiteten/religiionen/hudfärgen sätts i första rummet. De mest bråkiga grabbarna kommer dock hålla ihop då dessa finner sin gemenskap i sitt utanförskap. Precis som de bråkigaste kidsen på dagis håller ihop i en trojka. Samhället bryr sig inte ett skit om dessa skillnader, utan det är ganska "bra för ekonomin" om vi inte enar oss och tar till oss sattyg som t.e.x. fackliga rättigheter och slår på varandra istället.
* Samhället respekterar inte förortsungdomen, utan straffar dem enbart med hårdare straff, hårdare arbetsmarknad och neddragningar i sociala, kulturella och kreativa aktiviter. Samhället drar sig inte att döma dem hårdare i domstol eller skapa ett ytterligare Utanförskap. Samhället drar sig inte för att utöva repressioner om ungdomarna har ett beteende av missnöje och alienation mot densamma, utan straffar dem istället för att analysera beteendemönstret.
* De få personer som bryr sig (vissa socialsekretare, ungdomsgårspersonal, vissa lärare) är drabbade av samma sak som vikarierna, "flexibila" arbeten och får därför inte tid att varken analysera, bearbeta eller bara lyssna på ungdomarnas problem och frågor kring varför och hur det kommer sig att de känner sig spottade på av hela samhället.

När jag frågar 3-åringen vad han tycker om dagiset så säger han rakt ut "Jag gillar det inte" och han vill aldrig, aldrig stanna kvar där utan försöker bryta sig ut och fälja efter en när man lämnat. Utan tvekan ser han dagiset som ett fängelse, en förvaringsplats. Han möts varje dag av slagsmål, skrikande och gråtande barn, kärringar som skriker och drar i honom och han blir alltid förolämpad och förlöjligad. Hans enda tröst är några av invandrartjejerna som umgås med honom och möter honom varje morgon.

I jämnförelse med överklassens utgångspunkt
3- åringen har haft tur, och faktist tack vare en adressändring och lite flyt gått på ett dagis i Stockholms innerstad i ungefär 2 år. Här följer lite analyser från den tiden. Personalen hade mindre barn per skalle, budgeten var likadan, personalen var alla utbildade pedagoger (istället för barnskötare) men lönenivåerna var ungefär densamma och de flesta som jobbade där kom från förorter.

* Killar och tjejer umgicks flitigt med varandra. Dagiset hade ett "genusprogram" som inte var muppigt och världsfrånvänt utan jordnära och schysst.
* Personalen, med mindre barn per skalle och utbildning, hade energi och tid att ge småkillar och tjejer med behov den där extra tiden och bygga upp en vänskaplig / kamratlig relation med barnen. Personalen lekte aktivt med barnen, och oavsett kön så brottades kvinnorna som jobbade där mer än gärna med smågrabbarna eller spelade bandy med tjejerna.
* Personalen pratade aldrig med barnen som att de vore mindre intelligenta eller döda ting som skulle förvaras under dagen.
* Personalen var alla fast anställda och hade utbildning (var pedagoger med olika inriktningar: sociala, genus etc)
* Lokalerna var bättre och hade betydligt fler kreaktiva leksaker.
* Barnen var sociala och tog hand om varandra. Hälsade på varandra på morgonen och aktiviterade varandra till lek och bus.
* Barnen var dock helt etniskt homogena, enbart svenskar eller vänsterländska överklassimporter.
* Dagiset hade en manlig anställd som verkligen tog sig tid över "Problembarnen" (Tydligen är 3-åringen detta för att han har en styvfarsa och en ung morsa) och gav dem en sund, lugn, manlig förebild.
* Det skulle aldrig ens kommit dem på tanken att skrika på barnen.

Där ser man också hur överklassen kommer att bli

* Bra självförtroende, bra självbild och socialt kompetenta utan ett tvång att "armbåga sig" framåt i den sociala stegen. Detta kommer dock garanterat ske sedan när deras föräldrars "Framåtanda" (Girighet, karriätshets) kommer in i bilden.
* Samhället i stort är förlåtande, förstående och straffar aldrig överklassen. Det finns alltid resurser för en överklassunge på glid.
* Överklassen får en större chans till att värdesätta intellektuell utveckling, vilket senare kommer leda till att det är dom som dominerar alla utbildningar i sverige.
* Överklassen består till största del av Svenskar eller vänsterländska invandrare (naturligtvis finns det också många, väldigt många, utomeuropeiska invandrare som är överklass men på just detta dagis fanns ingen med mörk hy bland kidsen)
* Överklassgrabbar är oftare lugnare, har bra självförtroende och har haft en manlig förebild.

Där var det inte ett fängelse. Han ville stanna där, han hade en kompis i J (Den manliga anställde) som fyllde upp samma roll som mig - en storebrorsa helt enkelt. Han ville aldrig gå därifrån och personalen var alltid trevlig mot en och vi diskuterade vilt allt ifrån hans utveckling med att leka, prata och sociala förmåga (hur mycket han intergerar med andra barn osv) till hur det gick i genusplanen (att han brottades med brudarna och lika gärna kunde hänga med dom - något han behållt till det fängelse han går till idag)

Allt detta beror ju knappast på att överklassungarna på något sätt är bättre, det beror på klasskillnaderna och hur kapitalet inte är intresserade i förortsungarna mer än att de ska utgöra arbetskraft. De behöver inte utveckla ett intresse för personlig utveckling och intelligens, de får gärna jävlas (vi kan alltid bura in dem eller straffa dem på annat sätt) och de kan alltid hållas splittrade och oförmögna att samarbeta om de entiska och kulturella skillnaderna existerar. De kan gärna få gråta, skrika och få raseriutbrott. De kommer ändå få må så hela livet när de går fram och tillbaka till sitt skitjobb. Min unge ärhelt enkelt inte värd lika mycket som en överklassunge.

Överklassen och kapitalet splittrar och förstör aktivt och medvetet min unges framtidsutsikter och liv för att bibehålla sina egna positioner. Han kommer aldrig få samma chanser, samma självförtroende eller samma positivism. Han är dömd för att han går på ett vanlig förortsdagis och med tanke på att han behöver riktig kamratskap och stöd, och behandlas med respekt, kommer han gå en tuff framtid tillmötes mot grabbarna som vinner sin respekt via knytnävarna. Som tur är har jag alltid lärt honom vikten att försvara sig (tro mig, han kan slåss utav bara fan om det behövs) - och det glädjer mig. Ingen jävel ska trycka ned honom någonsin och när han blir större ska jag sätta mig ned, som vanligt när vi diskuterar, och lära honom vad det är för skit han går i så han aktivt kan ta för sina rättigheter som människa och sätta de där fascistkärringarna på plats som får honom att gråta av förtvivlan, som sliter i honom, skriker på honom och vägrar lyssna på honom.

Det värsta i det hela är att jag ser hur han nu, med dom här förutsättningarna kommer gå samma väg som jag gått igenom. Att man helt enkelt fått slagit sig fram under hela skoltiden och hur bristen på uppskattning som ung och bristen på manliga förebilder för alltid fuckat ens självbild..Min farsa och morsa håller dock ihop - men min farsa har jobbat extremt mycket, 2-skift med mera på lokala industrin för att få ekonomin gå ihop då min mamma är handikappad. Precis därför ska jag fortsätta att vara den storebrorsa han behöver, smågrabbar ska inte bara ha kvinnliga förebilder - det går käpprätt åt helvete. De behöver en förebild att se upp till, förutom sin mamma. Precis därför kommer jag aldrig någonsin ens försöka prata "barnsligt" med honom eller tänka en tanke på att skrika på honom (jag tror jag bara gjort det en gång och då bet han mig så jag blödde i armen, jag har fortfarande ett ärr där). Trots hans raseriutbrott och behov för uppmärksamet så måste man bita ihop, ge stöd, det är inte han som valt det. Det är hans klassdom som spökar över honom och försöker säga till honom att han är värdelös - när han är världes bästa grabb.

Jag längtar efter dagen de ringer och berättar att han sparkat nån av de där jävlarna på knäskålen och hur de slagit ned den där jävla grinden (som flera per dag försöker komma på sätt att öppna) och själva gått ut och lekt, busat och intergrerat med varandra. Det vill säga om vi inte hunnit byta till dagmamma vid det laget.


Viva la revolucion!

Dagens Låt:
The Nightwatchman - Maximum Firepower

Det är fruktansvärt roligt. Här har vi en överklassbrud som vill leva MTV livet och bjuder in till en fest på sin lilla herrgård ( ! ). Hemska tanke, 2 000 galna kids dyker upp och trashar! Haha fan vad rätt, jag hoppas de snodde spriten, knullade i din säng, bröt sig in i vinkällaren och repade din morsas och farsas bil med bilnycklar.

Kanal 5 är dumma i huvudet. Klart man kan skämta om / åt nazister och gärna på deras bekostnad. Varför stoppade de annonseringen? Det var ju en strålande idé! Låt dem göra det. Nazism, rasism och fascism och humor går alltid hand i hand. Och det mesta står ju dom själva för! Fast ibland blir det ju riktigt riktigt bra när komiker också är med och leker, vem glömmer inte Robinson Emma? Det klippet är nog på topp-10 i svensk humor någonsin. Nummer två var ju skandalen i aftonbladet. Här har vi en liten bubblare på listan också.

Här är en klassiker. Jag såg Hitler här någonstans också.
Och här. Och där. Och här också.

Däremot så är den roligaste filmen någonsin i genren The Secret Nazi Camp som kom under 90-talet. Sedan rekommenderar jag också seriösa (?) dokumentären Rasist, Javisst! Ett måste för en helkväll med chips och cola.



Nazism är helt enkelt ett skämt. Och Kanal 5 borde ta och lära sig det någon gång.

Ibland blir riktigt trött på vardagslivet. Speciellt om man börjar känna sig som en leksak 8 timmar åt dagen till en 3-åring och resten av tiden som ett verktyg/redskap hemmavid. Den här lunken, ekorrhjulet, och ändå är man sjukskriven och de facto kan vara hemma. Vilket man mycket hellre vill göra än att gå till ett jobb man inte gillar.

Sedan kommer jobbet och då ägnar man först 10 timmar åt dagen för att göda någon annan, sedan kommer man hem och blir en leksak för att sen övergå till ett redskap och sedan lägger man sig och sover. Vardagen driver en till vansinne, det är vardagen som är största anledningen till mäns alienation och första steget mot det vi alla vill undvikda ('han framför soffan'). Man försöker hålla sig uppe, inte fastna framför tv eller dator, se de små sakerna i livet, försöker styra upp saker enbart för sin egens skull. Men det är svårt. Man vill ju inte bara 'göra vad man vill' eftersom man bortprioriterar sina nära och kära. Och dom bryr man sig om, på riktigt, och de är dom som ger en "det där lilla extra" i vardagen. Men det tär ändå, det tär att aldrig riktigt känna att man kan vara spontan eller få tid över att utvecklas något. Överallt är det osynliga, och synliga, regler och förordningar. Till sist lever man bara för någon annan, frivilligt, men sen när de lever för sig själva och ser ens stöd och insatser som självklara så känner man sig dissad och man ifrågasätter hela sin egna existens; Vad är syftet?

Ibland vill man bara vara för sig själv, ibland vill man bara ha lite tid över. Men det är svårt, det är så jävla svårt. Vardagslivet har självklart sina stunder, det finns en poäng i det hela, en stabilitet som behövs när man har kid. Men ibland vill man bara "vafan nu drar jag iväg - kommer hem ikväll" men då känns det ju som man pissar ned sin tjej som då måste ta allt hemarbete samtidigt som ungen är skitledsen för den har tappat sin bästa kompis / lekkamrat. Saker ska alltid vara så jävla komplicerade. Och vissa saker ska alltid vara så överallt och hela tiden. så man blir brainfreezed när man ska försöka diskutera det hela - allt blir för mycket. Till sist nöjer man sig enbart för att man kunde 'have a say'. Fast igentligen vet man inte alls vad man ska göra, eller vars man ska ta vägen. Men man får iaf trösta sig med att de nära ändå tycker man gör ett bra jobb, men är det ett bra jobb verkligen om man själv inte är speciellt nöjd?

Man måste komma på sätt att låta allt ventileras ut, annars sitter man där och har gett upp på livet när man är 30.
Just därför drar jag in till stan snart.
Och det är just därför ni som sitter där och trycker på off-knappen så fort ni kommer hem behöver göra precis vad fan ni vill så ni kan behålla glöden, kanske inte elden, men åtminstone glöden. Tar man inte hand om sig själv så kommer man till sist enbart leva för andra (chefen, frugan, ungen) och då min vän, då är loppet kört.

Säg hej till tetravinet, onödiga prylar från clas ohlson och smygrunka när frugan sover. Det stora Utanförskapet kan man kalla det. Ett av mina största mål är att på alla sätt och vis (by any means necessary) motverka den utvecklingen. Det är upp till en själv att skapa sin egen lycka. Bittert men sant. Och jag är den första som säger att det är fan så jobbigt. Speciellt när man alltid trott att man skapar sin lycka tillsammans med andra.

Konkret: Jag tror jag behöver en pubsittning med ett par polare snart. Och jag ber om ursäkt om allt där uppe låter jävligt virrigt, precis så virrigt är vardagslivet.

Läs boken: "Fotbollsfabriken" av John King
Häng inte upp er på huliganprylarna, och inte på filmen heller. Boken har mycket fler kvaliteter än filmen.
Senast jag läste den var på SöS-akuten (tog sammanlagt 9 timmar) och jag kunde inte sluta flina och få en känsla av livslust i vissa partier.
Där har man lite av livets poänger.


F.ö. samma författare som har en bok i samma namn som den här bloggen som också rekommederas.

MInnesvärda citat:
3 åringen: "Jag ska aldrig dö, och jag ska aldrig växa upp". Fan vad rätt!



Tracklist:
Grisen Skriker - 65

Over and out

Här kommer lite exklusiva bilder på allas våran kenza som en kvinnlig bekant tydligen hade liggandes. Jag slänger upp dom här.


Kenza t. höger på båda bilderna.

Intressant med hela den där 'punkvågen' av brudar som först nu börjar bli uppemot 18 är att de flesta av dom springer runt i märkeskläder nuförtiden och pysslar med mode. Det var iaf gulligt när de höll på, vi gamla gubbar såg er nog dricka sprit i bågen, hänga med haschgrabbarna och stå utanför kiosken och tigga folk som kunde köpa cigg åt er. Kenza, du är faktist inte helt värdelös. Jag vet att långt där inne så är du en helt vanligt tjej som också vill kasta lite molotovs, härja skiten ur dig och blåsa sönder stereon till tonerna av Mob-47. (Jag personligen gillar inte dom, men jag såg att du gjorde det). Långt där inne, bakom modebloggbruden, så kokar det bara. Erkänn!

Nattens låt: Olav Basosk - Waterman
Suverän remix på den där gamla jävla reggaelåten som man hör varenda gång man sätter sig på ett hak, den där låten har fan förföljt mig sedan 97. Äntligen kom en schysst remix.

Mode:
Sjukt snygga jackor från C.P. Company den här våren, som vanligt kommer man inte ha råd, men fan vad jag skulle göra mycket för att få tag på ett ex. Whyred har blivit piss föressten (vad fan är grejen med midjekorta nazzejackor till brudar? och silver?). Synd Whyred gjorde jävligt schyssta grejer förra året.

Det finns fan inga snygga kläder i Stockholm till snubbar med smak överhuvudtaget. Snyggaste jag sett hitills i år i stockholmsområdet överhuvudtaget är den kvarglömda adidasjackan som jag hittade efter lördagens fest.
Jag är på jakt efter schyssta shorts till sommaren, gärna i camo, nån som har tips?

Annars har asos.com lite grejer, det mesta är fanatiskt gay, men jag har hittat några grejer som jag är jävligt nöjd med. En hood från Firetrap bland annat. Resten är som sagt gjorda för snubbar som har handledsproblem. (Ingen diss till bögar, riktiga bögar, däremot kan vi väl enas om att hata folk som är gay?)

Knackad brat
Säga vad man vill om stora delar av den mellanskiktsbaserade s.k. anarkafeministrörelsen, men just nu ringde en polare och meddelade att de slog ned 2 brats när de hade vägarna förbi stureplan den 8 mars. Tydligen ville bratsen se deras tuttar. En blev sänkt, andra bratkillen sprang därifrån och lämnade sin polare som offer till några hundra radikala feminister. Det skulle varit roligt att se, måste sett ut som någon form av lynchmobb.

Sen att anarkafeministrörelsen i grunden är helt dum i huvudet i Stockholm (Snarare en subkultur än rörelse) är en annan sak, jag jublar varje gång en brat får stryk. Som när rikspuckot Fredrik Federley fick pisk av några arga rassebönder för ett tag sedan, vilket nog var största PR vinsten för Fredrik som han kunde bett om. Jävlar vad krokodiltårar som flödade.

Vänstermupp:
Här är ett till skäl varför jag hatar vänstern av idag och ser den som bakåtsträvande, anti-demokratisk och intentsägande, och framförallt alienerade ifrån den klass den säger sig förespråka. Vars tog all teori, praktik och strategi/taktik vägen? Och varför blev vänstern en jävla subkultur av och för fårskallar utan egna åsikter som köper färdiga åsiktspaket? Vars tod den politiska debatten och den ideologiska kampen vägen, när blev allt bara liberal populism? Om hela vänstern ska vara så här intetsägande och ryggradslös som partierna som säger sig vara vänster är så är loppet kört redan nu. Då är fan barnslig anarkism mer attraktivt för knegarkidsen och har fanimej t.o.m. mer politiskt innehåll än fånig humanism, självförtroende problem skamkänslor för att man är vit och bor i Europa.

Tacka vet jag Rocky.

Där har vi redig arbetarkamp. Filmen är från 70 talet någon gång och finns inte någonstans om du inte gillar VHS frossa på secondhand butiker (du vet sådana som har porr i halva butiken), FIST finns även som bok. Kort och gott handlar det om en fackförening som tar till järnrör för att få igenom sina löneförhandlingar. En hel del misshandlade snutar och svartfötter bjuds det på.

Appropå barnslig anarkism, jag sökte på "anarchofeminism" på av.com och kom till myspacesida med följande bild:



Jag blev mest nostalgisk, men jag har ingen aning vad bilden försöker säga om anarkofeminism. Har bruden just slagit ned snubben och sen visat sitt förakt mot köttindustrin genom att stampa sönder ett paket köttfärs? Jag blev iaf mest varm inombords eftersom punkbrudar trots allt alltid stått min hjärta nära under många vilda år. Fast den skiten blev ju också urtvättad och trist, precis som allting annat. Nu får det vara minnen från en svunnen tid, men ni var intressanta. Det kan ingen ta ifrån er.

I'm just a regular everyday normal guy:
Del 1. Del 2.

Dagens låt:
Håll upp händerna för stureplan.mp3
Klicka för att lyssna / ladda hem

Från Li Åwall's blogg på credd.se

Och vad fan ska jag göra i helgen?
...tänkte jag först när jag såg det här.


Sen kunde jag andas ut när jag läste vidare: "- Vi kommer att hålla öppet med någon slags tältlösning, säger Stephanie Af Klercker på Stureplansgruppen." Det är alltså en lastbil som har kört in i kafét Espresso House, som är nattklubben White Room, med full kraft. Allt skedde igår och "enligt polisen arbetade en byggfirma lite längre bort på gatan. Lastbilen hade stått parkerad en stund när den av okänd anledning kom i rullning."

---

Bild inifrån white room:

Saker som gör livet värt att leva, ja en av de sakerna är absolut musik. Hela mitt liv har jag varit intresserad av musik och från att ha varit väldigt snäv i flera år (hållit mig främst till punkscenen och dess 100-tals avarter) så slog det slint i huvudet på mig för några år sedan och sedan dess har jag expanderat mp3 samlingen enormt. Jag köper som sagt inte skivor, och om jag ska börja göra det igen (förra samlingen försvann, typ nått tusental plattor..) så kommer jag enbart hålla mig till vinyl.

Nåväl fick ett tips av polare om ett band som dessutom snart kommer till Stockholm, The Proclaimers, naturligtvis kollade jag upp dem eftersom jag är såld på mycket av den äldre indiepopen från England och jag är supernöjd. Soft musik i stil med t.e.x Housemartins som man aldrig kan få nog av. Housemartins är ett måste disiga dar när du vill ligga och njuta i en soffa hemma med en kopp kaffe och kolla på dina sunkiga Ken Loach filmer. Kom igen nu "Bow Down" och "I Smell Winter" - Wonderbar!



Annars snurrar det ganska mycket av hyfsat okända Fischer-Z som jag snappade upp från min farsas vinylsamling för några år sedan. Vissa har problem men sången men jag tycker att den, på ett jävligt konstigt sätt, är enda rätta sättet att spela deras musik. Lyriken är utöver det riktigt jävla bra och deras platta "Red Skies Over Paradise" är ett måste för ensamma stunder i mörkare rum. På något sätt kan man säga att Fischer-Z känns som ett poppigare Cock Sparrer. En låt som "In England" är ett måste på varje förfest.

I övrigt har jag börjat tycka att Happy Mondays är klart överskattade dock kan jag aldrig få nog av deras "24 Hour Party People" och remake av "Stayin´ Alive" samtidigt har jag mer och mer fått smak för Morrisey (Det trodde jag aldrig jag skulle säga) men fan, jag tror han kommit för att stanna, ett tag iaf tills mina gamla oi-plattor åker på igen. Samtidigt har också gamla The Beautiful South och deras "Hooligans Don't Fall In Love" börjat snurra igen här hemma - suverän låt! Sen så på senare har också gamla punk/hiphop combon (första av sitt slag) Blaggers ITA återkommit samt även lite Asian Dub Foundation. Annars så snurrar det som alltid lite schysst psytrance, punkklassiker, hiphop och irländsk folkmusik.


Och sen måste jag också tipsa om fett okända Tom Russell Band och plattan "poor man's dream" - låtarna "blue wing", "The White Trash Song" och "Heart Of The Working Man" är ingenting du glömmer i sista taget. Musikmässigt är det country och gamla american folk inspirationer (Woody Guthrie) med en viss dragning mot Bruce Springsteen. Överlag så American Folk på andraplats den här tiden efter brittisk pop, Almanac Singers går ju inte av för hackor.

Har ni några tips? Hör av er!
[email protected]

Jag vet!

Det är skittråkigt att bara droppa massa youtubeklipp, men fan, ibland måste man. Speciellt om man hittar massa arga fjortisar som battlar med varandra.

Det här inlägget får temat "Fjortisbattles på youtube". Kolla och njut!






Fast det här är fan det sötaste hitills, den var så bra att jag ladda hem den direkt på mp3a.

Back with a bang. Class War propaganda!

Ja. Det tog ju inte så jävla lång stund att hitta ännu fler primadonnor där ute som förtjänar några års hårt arbete i gruvorna.

Härmed presenterar jag stolt; "I feel sorry for people that are not gorgeous people..."




15 årig skitunge flippar över en bil, en lexus, som det är något fel på tydligen

Kolla alla barn, ett zoo!!


Insiderjobb från östermalmsbrudarna:

Städning och apati
Dagen efter doppardagen. Allt gick bra igår och det blev en lyckad kväll för alla. Inte mer med det.
Idag är det lördag, och jag har absolut inget att göra än att städa, se på skräp-tv och äta chips typ.
Är det någon som har en idé vad man gör en lördagskväll (som inte innefattar att supa sig full) ?

Det är ingen bra smak i munnen man får av 10 Sofiero, det får vara dagens sanning.

På nyheterna:
Gängen som styr Sverige, eller är det kanske Göteborg? Sant är iaf att jag måste medge till mina kamrater på västkusten att ni hade rätt. Göteborg är gängstaden #1 i Sverige. Sen hur kul det är att alla trängs i en stad det tar en timme att gå igenom är en annan sak.

Kenza:


Hihi. Haha Hoho

Fan är livet så tragiskt så man kollar på  tjuvtittat enbart för man inte har något bättre för sig?

---

Jag hittade en blondinbella från USA:

Del 1. Dottern får en lyxbil i fel färg.
 

Del 2. Dottern förklarar varför hon blev så arg.



Del 3. Allting löser sig till sist.



Del 4 Bortskämd skitunge säljer bil.



Jag tror jag ska börja söka runt efter rikemansungar som är jobbiga och ge dom en egen avdelning på bloggen. Det ska jag fan göra. Bättre kommunistpropaganda finns inte. McKenzie här blir först upp. Stay tuned.

Obligatorisk:
Dags för presentation. Jag är 25 år. Enligt mig själv har jag redan hunnit se och gjort det mesta. Och ingenting av det är positivt.
Jag har rötterna i norr, något som folk skyller min bitterhet på.
Jag har en styvson på 3 år, hans mamma är en min "flickvän". Vi bor tillsammans med hennes morsa.
Jag arbetar som grovarbetare. Jag är sjukskriven nu för jag slog en snubbe så min högerhand blev paj.
Jag är röd, men inte vän av någonting av vad den liberala, "moderna", vänstern hittar på.
Det får räcka.

---

Lite funderingar:
Det är intressant det här med frihet. Överallt så pratar folk om "frihet". Inte minst våra kvinnor som nu slår sig stolt över tuttarna och säger "Det här är vår era, nu är vi fria! På samma sätt ni män alltid varit!"

Ursäkta?
Grejen är att för oss vanliga arbetargrabbar så har ingenting förändrats någonsin i vår utveckling.

Vi föds, vi känner oss utfrysta,vi lär oss slå folk på käften, vi lär oss knulla, efter att ha övat ett tag får vi tjej, och sen ser vi på tv resten av livet och gnäller om kärringen och går till ett jobb vi hatar enbart i någon tro om "karriär". Rika män däremot har kunnat göra som de velat. Vi har däremot varit klientelet som mer eller mindre har setts som verktyg mer än människor sedan industralismens framkomst. Och i takt med att de strukturer vi en gång hade som skyddsnät efter jobbet har försvunnit (vilket är en ganska soft grej) så har våran roll totalt försvunnit ur det moderna samhället, förutom att skapa pengar åt överklassen det vill säga.

Grejen är väl att vi går dit igentligen, till vårt skitjobb, för att det finns en till lika bitter jävel där som man sitter och surrar med i tron att man får intellektuellt utbyte nog så man håller sig över ytan. Små finurliga skämt om kvinnor, chefer och invandrare får ens skalle en sekund att hoppa till och man känner sig vid liv. Ungefär som när man ser en bra stå-upp komiker (som drar in 50-lax) sitter och garvar åt en - då är det också riktigt roligt.

Men det värsta, det absolut värsta, är vår känslomässiga efterblivenhet. Vi har liksom inte fattat att brudarna har gått på anfall mot tvåsamheten och romantiken på full front. Vi sitter fortfarande här och tror och hoppas på att vi förtjänar lite kärlek, vi är som små barn, vi vill ha kärlek, vi vill ha någon att lägga oss ned brevid på kvällarna och någon att hålla sig fast i när livet snurrar för hårt. Vi tror på lojalitet, "fot better or worse" och att det är livets mening att vi ska göra en familj, älska en tjej och göra oss förtjänta av ett stabilt sexliv. Det är vår grej, det är vår roll. Det är det enda i arbetargrabbs liv som är slutmålet - the finish - efter det har vi lärt oss att livet är slut. Dock så är ju den grejen knappast något som attraherar brudar numera.

Som vi alla vet så framkommer det mer och mer för varje år, att vi faktist inte har något som helst syfte förutom att gå till ett jävla jobb, komma hem och dela på hemarbetet, runka till dålig porrfilm och sen på helgen supa oss fulla med våra vänner som är precis som oss. Fan vi är som djur på zoo och brudarna står utanför stängslet och garvar åt oss. Vi behövs inte ens till att de ska få ungar, vi behövs inte för att de ska känna sig uppskattade, vi behövs inte för att de ska få ett bra knull, och vi behövs inte för att vi dessutom anses fett ofashionabla med våra korv och makaroner, svarta kaffe och billiga sofiero.

Brudarna då? Glöm det! Jävlar i mig, här i Sverige har t.o.m. arbetarklassbrudarna fått för sig att de lever ett Sex & The City liv och att män det är något man byter som dyra handväskor.

Förmodligen så har de väl rätt, men vafan, klart det är bittert när man tillhör den ras av människor som faktist inte hängt med i 2000-talets utveckling, och dagligen dessutom får bevis på jobbet att det fortfarande är 1800-.tal.

Fan jag hatar hela grejen med "2000-tals" människan. Jävla kaffe latte, jävla sex and the city, jävla karriärister, liberaler, stockholmare, halssjalar, politiska korrekthet, anti-våldskampanjer, modebloggar och satsns jävla skitprogram på tv!!

Det verkar inte finnas ett enda sätt för en kille som mig att faktist försöka klamra sig fast och hålla sig över ytan så man inte blir den där snubben som tänker på självmord varje dag, spelar på travet, kollar på sporten, bor i en soffa och har en fru som knullar med någon slisklig jävla tjänsteman på konferenser. Nej fy fan! Upp till kamp grabbar!

Nu jävlar ska vi ta tillbaka våra liv, låt oss bli 18-bast igen och krossa alla jävla förväntningar hela jävla samhället har lagt på oss! Slå folk på käften, sätt på brudarna till höger och vänster - gärna efter du gjort dem förälskade (De tycker du är fett 2000-tal), drick svart kaffe, spotta utomhus, slå chefen på käften, snusa, gå i strejk, spöa bögarna på östermalm! Gör vad ni vill för att ta tillbaka den lilla frihet vi har och för att bryta oss fria från våran jävla roll som samhällets hackkycklingar, nyttiga idioter och tacksamma offer nummer ett.

Och det är precis därför det finns, gatuvåldet, de där hemska huliganerna kulturbögarna sitter och lipar om. Det är precis därför som fotbollsarenor nästan är som ett tempel för män, överallt ser man hur det sipprar ut - förståelsen över ens egen icke-existens, det sipprar ut och naggar på kaffe latte samhällets kanter. Ibland exploderar det i vilda upplopp, ibland är det politiskt, ibland är det bara rent jävla missnöje och apati. Dagens samhälle, våran skitroll, har gjort oss till grottmänniskor igen - eftersom det är det enda vi är ritktigt bra på och kan bekräfta oss själva i, bygga våra egna regler!

Precis som på dagis, när brudarna fick lära sig att vara flitiga så blev man ställd i skamvrån och när brudarna uppmuntrates plugga i skolan, så slogs vi för fulla muggar på skolgården och snodde porrtidningar. När de räckte upp handen, satt vi och ritade hakkors i bänken. Och på gymnaiset satt SYOn fint och slussade brudarna vidare till socionomer, vi rökte hasch, drack sprit och låg med kåta brudar som var 3 år yngre och tyckte man var skittuff som hade en tatuering. Hela livet går i samma spår.

Nej fan nu får det räcka för idag. Fuck it. Jag ska in till stan, träffa en polare, och njuta av att frugan och ungen är i Paris. Sen ska jag dricka några öl, äta en pizza och sen se på onyttigt mycket krigsfilm.

Rekommenderat:

Igår såg jag "Hoffa" från 1992 om Jimmy Hoffa och The Teamsters.
Det är en jävla fet scen där när de slåss med svartfötter och polis, här är en bild från de riktiga sammandrabbningarna. Filmen rekommenderas starkt! Vissa scener glömmer man inte!
Finns på piratebay.org



Läs boken "Glue" ("Limmad" är titeln på Svenska). Den kommer skrämma skiten ur dig, man känner igen sig enormt. Klarar ni inte slang-engelskan rekommenderar jag svenska upplagan.