.

Fan sedan jag hittade den där bilden på punkaren där nere har nostalgin i vanlig ordning tagit över och jag har 1000-tals minnen som går i rask takt genom skallen hela tiden. Jag saknar verkligen tiden som skinnskalle, i synnerhet nu när jag pumpar ut Trojan plattor för fulla muggar och sittter här i en gammal bennie. Fan vad kul tid det var, jag vet inte varför jag saknar tiden så mycket. Det kanske var för att man var yngre, det kanske var brudarna, det kanske var friheten, det kanske var gemenskapen (som visade sig vara en ganska ytlig grej). Kul var det i alla fall och antalet öl, ragg och roliga spelningar man var på var inte lite. Det samtidigt som man, då, hade en av sveriges mest populära skinzines. Allt satte sina tydliga spår i skallen på en. Fast det är ju sant att man har ju alltid kvar det, det försvinner ju aldrig, men fan man saknar tiden när man var ganska naiv och bara härjade runt..Trollhättan, uddevalla, borås, umeå, skellefteå, göteborg, varberg, vänersborg, stockholm, södertälje, norrtälje - ja inte fan satt man still i alla fall. Jävlar vad man drog runt och söp, knullade och slogs.

Mest saknar jag nog själva idén, själva prylen, idealet man då bar på som senare övergick till den random adidas ligist som man till slut blev. Stoltheten både i sin klädsel, sina knegarrötter och musiken man lyssnade på. Man tog aldrig skit. Någonsin.

Men trots att man är äldre så har det ju inte hindrat en att visa ansiktet igen lite nu och då, man dyker ju upp lite överallt i scenen fortfarande - den lilla scen som finns kvar efter boomen där i slutet av 90-talet. Senast var jag ju och söp och hängde med barndomshjältarna i Sham 69 i Göteborg. Men vafan, det är inte samma sak nuförtiden, man har blivit gammal. Och på den spelningen var man ju vakt också, man blir knappast poppis bland skingirlsen när man slänger ned dem i full karriär när de försöker komma upp på scenen.....

Man kan ju gott säga i alla fall. Det dör aldrig. Det är som cancer, det försvinner aldrig. Nu ska jag spela reggae och Ska hela kvällen och natten och gå ned och köpa någon folle och dra fram de gamla dokumentärerna och böckerna man har undangömt någonstans.

År 2000 jämnfört med 2005.
Snart har det gått 10 år.

Artister som inte får missas:
Desmond Dekker, Judge Dread, The Specials, Toots & The Maytals, The Skatalites, Simaryp, Laurel Aitken, Joe The Boss. Bad Manners. Där har ni så ni kan dansa länge. Rekommenderar även starkt "Rudeboy" och "Skinhead Reggae" boxarna av ovan nämnda reggaebolaget Trojan

Här får ni nostalgilåten nummer ett idag: Judge Dread - Bring Back The Skins

Lite film kan man ju bjuda på, och då naturligtvis från 1969, the real shit: