.

 Söndag:
- Golden Gate på Södermalm är fortfarande bästa puben musikmässigt, problemet är bara att det visas engelsk grisfotboll där hela tiden.
- Jänkare ÄR verkligen som i filmerna. Och alla vita killar ÄR verkligen roliga sidekicks eller jocks.
- Att utan ett öre lyckas få till sig 15 öl är ganska bra gjort.
- Söndagsölen håller på att utvecklas till en kultur på södermalm, med spelningar, fullsatta krogar, huliganer från düsseldorf och hela kittet.

Måndag:
- Sup inte om du vet att du ska upp och jobba. Det är inte roligt att jobba i dina civila kläder, som på köpet råkar vara din favoritsvid (S.I jacka och hela köret). Speciellt inte på en byggarbetsplats när du ska kuta upp och ned med 28 pallar kök.
- Det är ännu tristare när man inte har råd att äta på hela dagen.
- Vi grovisar är verkligen barn hela livet, fan vad småsinta, elaka och jävliga vi är med varandra. Snubben som alltså RIGGADE hissen så den inte funkade (din rödhåriga, krulliga, jävla fi**a!!) ska fan hackas i små små bitar och matas till somaliebarn!

Tisdag:

Beuatiful South får förgylla min dag. Och ikväll har jag matte.


Och en platta på wantedlistan:

Är inte det där Ford fairlane, rock n roll detektiven?!

Jag kom ju inte alls tillbaka!

Nåja, jag har aldrig inbillat mig att bli en blondinbella eller kenza. Eller för den delen att jag ska ta bilder av mig själv varje dag och lägga upp här. Jag nöjer mig med att skriva när jag får tid, och det har jag fått nu.

Detta har nämligen hänt; jag har kommit in på komvux, jag har slutat mitt gamla skitjobb (lagom till kapitalistisk kris..haha) och jag har fått fritid.

Därför kan ni, kanske, se fram emot mer updateringar framöver. Jag prioriterar ju som sagt mitt riktigt liv istället för en bloggfan.

Tills jag har kommit på något mer intressantare så får ni helt enkelt nöja er med detta stycke underhållning!





Det är skönt att veta att även superstjärnor har samma problem som vanliga dödliga.

Dagens mest störande bakgrundsljud.


Och dagens bästa.

I min kamp för lite erkännande som en bloggare har jag återigen gjort ett försök.

Plötsligt så dog allting ut. Främst för att jag arbetar fruktansvärt mycket, våren kom, jag blev begeistrad av sommarsolen, jag blev "dumpad" och min geigermätare i skallen om "när" jag hugger chefen i huvudet" började pipa ganska friskt.

Sedan fanns det ju typ andra skäl också, som att en seperation onekligen ledde till att jag fick total makt över min dator - och en massa fritid på det.

Ni kan ju bara gissa hur mycket porr man har tankat sedan det hände och hur många krauts som fått sona för mina personliga brister i apgamla strategispel från 1994.

För att inte tala om hur många Tromafilmer och riktiga krigsklassiker ingen sund människa under 40 (förutom jag) tittar på.

Men nu är jag tillbaka i alla fall.
Och den här gången gäller det inga regler.

Ni ska nog få se att halva FRA kommer sitta och häcka här efter terminens slut.

Over and out. Eder Harrington, oklar vars man är i livet.

Hallå allihopa.

Tack vare updateringar som skulle vara färdiga i söndags (!) så har bloggen varit nere nu är allt tillbaka igen.

Skitpub
Först och främst vill jag dissa den fruktansvärda "irländska" puben The Limerick på Tulegatan i centrala stockholm. Dyra priser, övervuxna brats som publik och ingen som helst irländsk känsla (snarare brittisk med oasis i högtalarna och fula killar med kläder från The Terrace i SOUK gallerian). Tacka vet jag Southside eller åtminstone O'Connelys som åtminstone vet vad Old Firm är för något och har vett nog att dekorera puben med lite mer än tråkiga trikolorer. De 8 st Staropraven som gled ned i fredags var dock goda som fan, men nästan för 60 kr styck (Tack Kurtan!) så var det ett under att man blev dragen.


Skitställe, gå inte dit, och om du går dit - betala inte för dig.

Vad annars har hänt då?
Jadu, under helgen blev det mest att man hjälpte en polare att flytta (med resultatet att man var småfull redan vid 2-tiden på lördagen, det payade av sig i en rödörg och sovandes harrington redan 21.00 på lördagskvällen). Jag hittade till sist en skitsnygg Ben Sherman skjorta (Helvit, kortärmad) på PUB huset i stan. 600 kr var det värt med tanke på att enda andra butiken som kränger dom är taffliga H&M som tvingat några små kinesier att piratkopiera skiten. Ben Sherman är ju annars ett märke jag försökt gå ifrån men jag måste dock medge att de håller i sig år efter år (till min sambos stora förtret som ser det ungefär lika nyskapande att jag bär en bennie som att jag har kort hår). Dock går alla deras fula punktishor och union jack grejer rakt i sopkorgen. Ben Sherman är bäst på skjortor och skall stanna där, undantaget var väl den där zippen förra året som alla helt plötsligt ägde ett ex av.

Annars går man väl mest till jobbet och tjänar sina pengar, även om det blir mindre och mindre arbete tydligen. Var inte förvånade om man kanske t.o.m. får någon vardag ledig framöver. Det skulle vara skönt.

Debatt om Nordirland
Jag snappade upp att föreningen Irlandinformation kommer ha en debatt/föredragskväll på ABF Huset den 19.00 april för att uppmärksamma att det är 10 år sedan Good Friday Agreement. Bland annat kommer Marian Price (Jävligt cool brud som satt på kåken för IRA brott med mera) från 32-Country Sovereign Movement och en kille som heter Kevin Bean (Författare till en bok som heter "The New Sinn Fein" att delta. En soldat från republikanska sidan och en akademiker i ämnet alltså. Man får helt enkelt inte missa det hela om man har intresse i konflikten och irland i allmänhet.
ABF, 19 April, 50 kr


Gerry Adams och hans Sinn Fein

Sen då..
Jadu, ni som känner mig ska nog spara pengar tills på Lördag. Vi får finbesök från uppsalatrakten. Slå en pling för mer information. Annars så..ja vad har hänt..
* Träffat en ny rolig jävel när jag flyttade grejer i lördags. Det ryktas om några öl till helgen..
* Träffade en till ny rolig jävel i fredags på The Limerick
* Blivit glad och positiv (och ölsugen) p.g.a. att våren verkar vinna kampen mot vintern här i 08 området.
* Fått kontakt med en gammal kvinnlig bekant (tja M)
* Allsvenskan är igång!
* Köpt Petra Östergrens bok Porr, Horor och Feminister. Som äntligen nu finns för vanliga dödliga (alltså på pocket). Jag har bara hunnit ögda igenom vissa delar ännu men den verkar väldigt läsvärd och ifrågasätter den dolda kristna skitmoralen och hyckleriet (samt lögnerna) från 90-tals feminismen och verkar framföra en hyfsat korrekt analys av läget,. Mer nyanserat och mer "to the streets". Helt klart något man bör köpa och testa i alla fall tänkte jag.


Framsidan som pocket är betydligt intressantare

Lite musik dårå...
Eftersom det är lite irlandstema för tillfället så presenterar jag Foggy Dew, en av de finaste balladerna. Just denna version (finns säkert 100) är från skivan "Irish History In Music" (Köp för fan om du gillar det!!)

Annars om du inte gillar politisk musik, här är ltie discodunk!

Over and out!

Nu är det trevliga slut, efter en superhelg med b.l.a. Panik (från Ironsquare) så var det dags att gå till jobbet igen. Man firade av med att däcka sittandes hos en bekant efter en DnB fest någonstans vid slussen (adidasdojorna ser ut som skit som pris för det). Kul å träffas igen panik, it's always a pleasure. Annars innehöll väl helgen vad den ska göra, lite slagsmål, mycket skitsnack, utslängda polare och en evig kamp att inte däcka trots att solen gått upp.

Här nedan följer mitt normala schema på vardagar. Och kommer vara en anledning till varför jag drar ned lite på bloggandet. Kul ändå med många positiva responser :)

04.20 Frukost, hitta alla jävla verktyg, borta tänder, checka så allt är i fickorna (snus, mobil, nycklar, småpengar)
05.00 Bussen till jobbet går, första kollektivtrafikanten i hela förorten varje morgon
05.55 Framme, byt till tunnelbana, sno gratistidningar
06.20 Framme på jobbet, 10 minuter, en kaffe till jobbet börjar, observera dödgrävarstämningen på jobbet
09.00 "Frukost" 15min (Vid det här laget är man redo för lunch)
11.00 Lunch. 45 min. Försöka slappna av.
14.00 "Fika" 15min. Faan man vill hem!
16.00 Jobbet slutar. Skynda som fan nu!
16.30 Man har tagit tuben och tar bussen hem. Ofta är den försenad eller helt full med folk.
17.30 - 18.00 Hemma igen

Sedan blir det käka middag, försöka leka lite (idag fick jag inte det, jag antar att han är sur för att jag gick till jobbet), slänga sig i duschen och försöka vara kreativ tills man ska lägga sig vid typ nio. Kul va?

Min lön: 100kr/timmen alt. 17 000 / Månaden före skatt. Yrke: Hantverkare.

Sen frågar folk mig varför jag är röd.

Mode:
Trots att stockholmsvädret liknar mer ett skämt än en väderlek så har jag redan börja smyga runt med Lacoste pikéer. Fy fan vad snygga de är, alla som inte äger en helsvart kan aldrig sett bra ut i piké. Perry och Ben Sherman bleknar i jämnförelse för att inte tala om det förskräckliga svennemodet med den där jävla örnen eller vad det nu är. Till det är det nudiejeans som gäller. Men mest blir det adidasbrallor, lonsdalehood och bomberjacka. Palla klä sig snyggt efter jobbet...

Film:
Jag fick låna Nick Love's nya Outlaw med citatet "Riktigt jävla dålig" dock måste jag säga tvärtemot och hävda att den är bland de bättre rena actionrullarna det här året. Visst Nick Love kan göra mycket bättre än action och ska också göra det. Men bortser man från detta så är "Outlaw" en riktigt tung rulle om ett gäng hyfsat normala (?) snubbar som tar sig an de kriminella gängen.



Klubb:
Missa inte Club Traffic (http://www.clubtraffic.org/) nästa lördag @ allhuset.
100 kr förköp (150 i dörren) på Highlights eller om du känner såna där klottrare.
Feta beats, allt från drum and bass till hip hop. Upp till 4 dansgolv.

Musik:
Jag blir tokig på Akon's "Mama Africa", vad är det för jävla skittext igentligen?
Asian Dub Foundation - Rebel Warrior föredrar jag vilken dag som helst.
Annars är det mest punk som snurrar när jag kommit hem just nu men jag måste erkänna att en viss [Biip, jag får inte droppa artister min tjej gillar av någon anledning]. I alla fall rör det sig om en grym kvinnlig mc.

Nej nu måste jag sluta. Kul att skriva lite. Förhoppingsvis återkommer jag imorrn.
Ciao.


"Du får inte droppa hon då kommer alla vilja lyssna på henne!"
Flickvännen håller sina favoritband högt.

Ibland blir riktigt trött på vardagslivet. Speciellt om man börjar känna sig som en leksak 8 timmar åt dagen till en 3-åring och resten av tiden som ett verktyg/redskap hemmavid. Den här lunken, ekorrhjulet, och ändå är man sjukskriven och de facto kan vara hemma. Vilket man mycket hellre vill göra än att gå till ett jobb man inte gillar.

Sedan kommer jobbet och då ägnar man först 10 timmar åt dagen för att göda någon annan, sedan kommer man hem och blir en leksak för att sen övergå till ett redskap och sedan lägger man sig och sover. Vardagen driver en till vansinne, det är vardagen som är största anledningen till mäns alienation och första steget mot det vi alla vill undvikda ('han framför soffan'). Man försöker hålla sig uppe, inte fastna framför tv eller dator, se de små sakerna i livet, försöker styra upp saker enbart för sin egens skull. Men det är svårt. Man vill ju inte bara 'göra vad man vill' eftersom man bortprioriterar sina nära och kära. Och dom bryr man sig om, på riktigt, och de är dom som ger en "det där lilla extra" i vardagen. Men det tär ändå, det tär att aldrig riktigt känna att man kan vara spontan eller få tid över att utvecklas något. Överallt är det osynliga, och synliga, regler och förordningar. Till sist lever man bara för någon annan, frivilligt, men sen när de lever för sig själva och ser ens stöd och insatser som självklara så känner man sig dissad och man ifrågasätter hela sin egna existens; Vad är syftet?

Ibland vill man bara vara för sig själv, ibland vill man bara ha lite tid över. Men det är svårt, det är så jävla svårt. Vardagslivet har självklart sina stunder, det finns en poäng i det hela, en stabilitet som behövs när man har kid. Men ibland vill man bara "vafan nu drar jag iväg - kommer hem ikväll" men då känns det ju som man pissar ned sin tjej som då måste ta allt hemarbete samtidigt som ungen är skitledsen för den har tappat sin bästa kompis / lekkamrat. Saker ska alltid vara så jävla komplicerade. Och vissa saker ska alltid vara så överallt och hela tiden. så man blir brainfreezed när man ska försöka diskutera det hela - allt blir för mycket. Till sist nöjer man sig enbart för att man kunde 'have a say'. Fast igentligen vet man inte alls vad man ska göra, eller vars man ska ta vägen. Men man får iaf trösta sig med att de nära ändå tycker man gör ett bra jobb, men är det ett bra jobb verkligen om man själv inte är speciellt nöjd?

Man måste komma på sätt att låta allt ventileras ut, annars sitter man där och har gett upp på livet när man är 30.
Just därför drar jag in till stan snart.
Och det är just därför ni som sitter där och trycker på off-knappen så fort ni kommer hem behöver göra precis vad fan ni vill så ni kan behålla glöden, kanske inte elden, men åtminstone glöden. Tar man inte hand om sig själv så kommer man till sist enbart leva för andra (chefen, frugan, ungen) och då min vän, då är loppet kört.

Säg hej till tetravinet, onödiga prylar från clas ohlson och smygrunka när frugan sover. Det stora Utanförskapet kan man kalla det. Ett av mina största mål är att på alla sätt och vis (by any means necessary) motverka den utvecklingen. Det är upp till en själv att skapa sin egen lycka. Bittert men sant. Och jag är den första som säger att det är fan så jobbigt. Speciellt när man alltid trott att man skapar sin lycka tillsammans med andra.

Konkret: Jag tror jag behöver en pubsittning med ett par polare snart. Och jag ber om ursäkt om allt där uppe låter jävligt virrigt, precis så virrigt är vardagslivet.

Läs boken: "Fotbollsfabriken" av John King
Häng inte upp er på huliganprylarna, och inte på filmen heller. Boken har mycket fler kvaliteter än filmen.
Senast jag läste den var på SöS-akuten (tog sammanlagt 9 timmar) och jag kunde inte sluta flina och få en känsla av livslust i vissa partier.
Där har man lite av livets poänger.


F.ö. samma författare som har en bok i samma namn som den här bloggen som också rekommederas.

MInnesvärda citat:
3 åringen: "Jag ska aldrig dö, och jag ska aldrig växa upp". Fan vad rätt!



Tracklist:
Grisen Skriker - 65

Over and out

Här kommer lite exklusiva bilder på allas våran kenza som en kvinnlig bekant tydligen hade liggandes. Jag slänger upp dom här.


Kenza t. höger på båda bilderna.

Intressant med hela den där 'punkvågen' av brudar som först nu börjar bli uppemot 18 är att de flesta av dom springer runt i märkeskläder nuförtiden och pysslar med mode. Det var iaf gulligt när de höll på, vi gamla gubbar såg er nog dricka sprit i bågen, hänga med haschgrabbarna och stå utanför kiosken och tigga folk som kunde köpa cigg åt er. Kenza, du är faktist inte helt värdelös. Jag vet att långt där inne så är du en helt vanligt tjej som också vill kasta lite molotovs, härja skiten ur dig och blåsa sönder stereon till tonerna av Mob-47. (Jag personligen gillar inte dom, men jag såg att du gjorde det). Långt där inne, bakom modebloggbruden, så kokar det bara. Erkänn!

Nattens låt: Olav Basosk - Waterman
Suverän remix på den där gamla jävla reggaelåten som man hör varenda gång man sätter sig på ett hak, den där låten har fan förföljt mig sedan 97. Äntligen kom en schysst remix.

Mode:
Sjukt snygga jackor från C.P. Company den här våren, som vanligt kommer man inte ha råd, men fan vad jag skulle göra mycket för att få tag på ett ex. Whyred har blivit piss föressten (vad fan är grejen med midjekorta nazzejackor till brudar? och silver?). Synd Whyred gjorde jävligt schyssta grejer förra året.

Det finns fan inga snygga kläder i Stockholm till snubbar med smak överhuvudtaget. Snyggaste jag sett hitills i år i stockholmsområdet överhuvudtaget är den kvarglömda adidasjackan som jag hittade efter lördagens fest.
Jag är på jakt efter schyssta shorts till sommaren, gärna i camo, nån som har tips?

Annars har asos.com lite grejer, det mesta är fanatiskt gay, men jag har hittat några grejer som jag är jävligt nöjd med. En hood från Firetrap bland annat. Resten är som sagt gjorda för snubbar som har handledsproblem. (Ingen diss till bögar, riktiga bögar, däremot kan vi väl enas om att hata folk som är gay?)

Obligatorisk:
Dags för presentation. Jag är 25 år. Enligt mig själv har jag redan hunnit se och gjort det mesta. Och ingenting av det är positivt.
Jag har rötterna i norr, något som folk skyller min bitterhet på.
Jag har en styvson på 3 år, hans mamma är en min "flickvän". Vi bor tillsammans med hennes morsa.
Jag arbetar som grovarbetare. Jag är sjukskriven nu för jag slog en snubbe så min högerhand blev paj.
Jag är röd, men inte vän av någonting av vad den liberala, "moderna", vänstern hittar på.
Det får räcka.

---

Lite funderingar:
Det är intressant det här med frihet. Överallt så pratar folk om "frihet". Inte minst våra kvinnor som nu slår sig stolt över tuttarna och säger "Det här är vår era, nu är vi fria! På samma sätt ni män alltid varit!"

Ursäkta?
Grejen är att för oss vanliga arbetargrabbar så har ingenting förändrats någonsin i vår utveckling.

Vi föds, vi känner oss utfrysta,vi lär oss slå folk på käften, vi lär oss knulla, efter att ha övat ett tag får vi tjej, och sen ser vi på tv resten av livet och gnäller om kärringen och går till ett jobb vi hatar enbart i någon tro om "karriär". Rika män däremot har kunnat göra som de velat. Vi har däremot varit klientelet som mer eller mindre har setts som verktyg mer än människor sedan industralismens framkomst. Och i takt med att de strukturer vi en gång hade som skyddsnät efter jobbet har försvunnit (vilket är en ganska soft grej) så har våran roll totalt försvunnit ur det moderna samhället, förutom att skapa pengar åt överklassen det vill säga.

Grejen är väl att vi går dit igentligen, till vårt skitjobb, för att det finns en till lika bitter jävel där som man sitter och surrar med i tron att man får intellektuellt utbyte nog så man håller sig över ytan. Små finurliga skämt om kvinnor, chefer och invandrare får ens skalle en sekund att hoppa till och man känner sig vid liv. Ungefär som när man ser en bra stå-upp komiker (som drar in 50-lax) sitter och garvar åt en - då är det också riktigt roligt.

Men det värsta, det absolut värsta, är vår känslomässiga efterblivenhet. Vi har liksom inte fattat att brudarna har gått på anfall mot tvåsamheten och romantiken på full front. Vi sitter fortfarande här och tror och hoppas på att vi förtjänar lite kärlek, vi är som små barn, vi vill ha kärlek, vi vill ha någon att lägga oss ned brevid på kvällarna och någon att hålla sig fast i när livet snurrar för hårt. Vi tror på lojalitet, "fot better or worse" och att det är livets mening att vi ska göra en familj, älska en tjej och göra oss förtjänta av ett stabilt sexliv. Det är vår grej, det är vår roll. Det är det enda i arbetargrabbs liv som är slutmålet - the finish - efter det har vi lärt oss att livet är slut. Dock så är ju den grejen knappast något som attraherar brudar numera.

Som vi alla vet så framkommer det mer och mer för varje år, att vi faktist inte har något som helst syfte förutom att gå till ett jävla jobb, komma hem och dela på hemarbetet, runka till dålig porrfilm och sen på helgen supa oss fulla med våra vänner som är precis som oss. Fan vi är som djur på zoo och brudarna står utanför stängslet och garvar åt oss. Vi behövs inte ens till att de ska få ungar, vi behövs inte för att de ska känna sig uppskattade, vi behövs inte för att de ska få ett bra knull, och vi behövs inte för att vi dessutom anses fett ofashionabla med våra korv och makaroner, svarta kaffe och billiga sofiero.

Brudarna då? Glöm det! Jävlar i mig, här i Sverige har t.o.m. arbetarklassbrudarna fått för sig att de lever ett Sex & The City liv och att män det är något man byter som dyra handväskor.

Förmodligen så har de väl rätt, men vafan, klart det är bittert när man tillhör den ras av människor som faktist inte hängt med i 2000-talets utveckling, och dagligen dessutom får bevis på jobbet att det fortfarande är 1800-.tal.

Fan jag hatar hela grejen med "2000-tals" människan. Jävla kaffe latte, jävla sex and the city, jävla karriärister, liberaler, stockholmare, halssjalar, politiska korrekthet, anti-våldskampanjer, modebloggar och satsns jävla skitprogram på tv!!

Det verkar inte finnas ett enda sätt för en kille som mig att faktist försöka klamra sig fast och hålla sig över ytan så man inte blir den där snubben som tänker på självmord varje dag, spelar på travet, kollar på sporten, bor i en soffa och har en fru som knullar med någon slisklig jävla tjänsteman på konferenser. Nej fy fan! Upp till kamp grabbar!

Nu jävlar ska vi ta tillbaka våra liv, låt oss bli 18-bast igen och krossa alla jävla förväntningar hela jävla samhället har lagt på oss! Slå folk på käften, sätt på brudarna till höger och vänster - gärna efter du gjort dem förälskade (De tycker du är fett 2000-tal), drick svart kaffe, spotta utomhus, slå chefen på käften, snusa, gå i strejk, spöa bögarna på östermalm! Gör vad ni vill för att ta tillbaka den lilla frihet vi har och för att bryta oss fria från våran jävla roll som samhällets hackkycklingar, nyttiga idioter och tacksamma offer nummer ett.

Och det är precis därför det finns, gatuvåldet, de där hemska huliganerna kulturbögarna sitter och lipar om. Det är precis därför som fotbollsarenor nästan är som ett tempel för män, överallt ser man hur det sipprar ut - förståelsen över ens egen icke-existens, det sipprar ut och naggar på kaffe latte samhällets kanter. Ibland exploderar det i vilda upplopp, ibland är det politiskt, ibland är det bara rent jävla missnöje och apati. Dagens samhälle, våran skitroll, har gjort oss till grottmänniskor igen - eftersom det är det enda vi är ritktigt bra på och kan bekräfta oss själva i, bygga våra egna regler!

Precis som på dagis, när brudarna fick lära sig att vara flitiga så blev man ställd i skamvrån och när brudarna uppmuntrates plugga i skolan, så slogs vi för fulla muggar på skolgården och snodde porrtidningar. När de räckte upp handen, satt vi och ritade hakkors i bänken. Och på gymnaiset satt SYOn fint och slussade brudarna vidare till socionomer, vi rökte hasch, drack sprit och låg med kåta brudar som var 3 år yngre och tyckte man var skittuff som hade en tatuering. Hela livet går i samma spår.

Nej fan nu får det räcka för idag. Fuck it. Jag ska in till stan, träffa en polare, och njuta av att frugan och ungen är i Paris. Sen ska jag dricka några öl, äta en pizza och sen se på onyttigt mycket krigsfilm.

Rekommenderat:

Igår såg jag "Hoffa" från 1992 om Jimmy Hoffa och The Teamsters.
Det är en jävla fet scen där när de slåss med svartfötter och polis, här är en bild från de riktiga sammandrabbningarna. Filmen rekommenderas starkt! Vissa scener glömmer man inte!
Finns på piratebay.org



Läs boken "Glue" ("Limmad" är titeln på Svenska). Den kommer skrämma skiten ur dig, man känner igen sig enormt. Klarar ni inte slang-engelskan rekommenderar jag svenska upplagan.