Torkade snus, Tom Russell band och sjukskrivning..
Obligatorisk:
Dags för presentation. Jag är 25 år. Enligt mig själv har jag redan hunnit se och gjort det mesta. Och ingenting av det är positivt.
Jag har rötterna i norr, något som folk skyller min bitterhet på.
Jag har en styvson på 3 år, hans mamma är en min "flickvän". Vi bor tillsammans med hennes morsa.
Jag arbetar som grovarbetare. Jag är sjukskriven nu för jag slog en snubbe så min högerhand blev paj.
Jag är röd, men inte vän av någonting av vad den liberala, "moderna", vänstern hittar på.
Det får räcka.
Så här kan man också via digitalkameran och starkölens fina teknik förklara läget.
(Bilden är från 2005 ev. fräschet beror på sommarvädret och åldern)
Lite funderingar:
Det är intressant det här med frihet. Överallt så pratar folk om "frihet". Inte minst våra kvinnor som nu slår sig stolt över tuttarna och säger "Det här är vår era, nu är vi fria! På samma sätt ni män alltid varit!"
Ursäkta?
Grejen är att för oss vanliga arbetargrabbar så har ingenting förändrats någonsin i vår utveckling.
Vi föds, vi känner oss utfrysta,vi lär oss slå folk på käften, vi lär oss knulla, efter att ha övat ett tag får vi tjej, och sen ser vi på tv resten av livet och gnäller om kärringen och går till ett jobb vi hatar enbart i någon tro om "karriär". Rika män däremot har kunnat göra som de velat. Vi har däremot varit klientelet som mer eller mindre har setts som verktyg mer än människor sedan industralismens framkomst. Och i takt med att de strukturer vi en gång hade som skyddsnät efter jobbet har försvunnit (vilket är en ganska soft grej) så har våran roll totalt försvunnit ur det moderna samhället, förutom att skapa pengar åt överklassen det vill säga.
Grejen är väl att vi går dit igentligen, till vårt skitjobb, för att det finns en till lika bitter jävel där som man sitter och surrar med i tron att man får intellektuellt utbyte nog så man håller sig över ytan. Små finurliga skämt om kvinnor, chefer och invandrare får ens skalle en sekund att hoppa till och man känner sig vid liv. Ungefär som när man ser en bra stå-upp komiker (som drar in 50-lax) sitter och garvar åt en - då är det också riktigt roligt.
Men det värsta, det absolut värsta, är vår känslomässiga efterblivenhet. Vi har liksom inte fattat att brudarna har gått på anfall mot tvåsamheten och romantiken på full front. Vi sitter fortfarande här och tror och hoppas på att vi förtjänar lite kärlek, vi är som små barn, vi vill ha kärlek, vi vill ha någon att lägga oss ned brevid på kvällarna och någon att hålla sig fast i när livet snurrar för hårt. Vi tror på lojalitet, "fot better or worse" och att det är livets mening att vi ska göra en familj, älska en tjej och göra oss förtjänta av ett stabilt sexliv. Det är vår grej, det är vår roll. Det är det enda i arbetargrabbs liv som är slutmålet - the finish - efter det har vi lärt oss att livet är slut. Dock så är ju den grejen knappast något som attraherar brudar numera.
Som vi alla vet så framkommer det mer och mer för varje år, att vi faktist inte har något som helst syfte förutom att gå till ett jävla jobb, komma hem och dela på hemarbetet, runka till dålig porrfilm och sen på helgen supa oss fulla med våra vänner som är precis som oss. Fan vi är som djur på zoo och brudarna står utanför stängslet och garvar åt oss. Vi behövs inte ens till att de ska få ungar, vi behövs inte för att de ska känna sig uppskattade, vi behövs inte för att de ska få ett bra knull, och vi behövs inte för att vi dessutom anses fett ofashionabla med våra korv och makaroner, svarta kaffe och billiga sofiero.
Brudarna då? Glöm det! Jävlar i mig, här i Sverige har t.o.m. arbetarklassbrudarna fått för sig att de lever ett Sex & The City liv och att män det är något man byter som dyra handväskor.
Förmodligen så har de väl rätt, men vafan, klart det är bittert när man tillhör den ras av människor som faktist inte hängt med i 2000-talets utveckling, och dagligen dessutom får bevis på jobbet att det fortfarande är 1800-.tal.
Fan jag hatar hela grejen med "2000-tals" människan. Jävla kaffe latte, jävla sex and the city, jävla karriärister, liberaler, stockholmare, halssjalar, politiska korrekthet, anti-våldskampanjer, modebloggar och satsns jävla skitprogram på tv!!
Det verkar inte finnas ett enda sätt för en kille som mig att faktist försöka klamra sig fast och hålla sig över ytan så man inte blir den där snubben som tänker på självmord varje dag, spelar på travet, kollar på sporten, bor i en soffa och har en fru som knullar med någon slisklig jävla tjänsteman på konferenser. Nej fy fan! Upp till kamp grabbar!
Nu jävlar ska vi ta tillbaka våra liv, låt oss bli 18-bast igen och krossa alla jävla förväntningar hela jävla samhället har lagt på oss! Slå folk på käften, sätt på brudarna till höger och vänster - gärna efter du gjort dem förälskade (De tycker du är fett 2000-tal), drick svart kaffe, spotta utomhus, slå chefen på käften, snusa, gå i strejk, spöa bögarna på östermalm! Gör vad ni vill för att ta tillbaka den lilla frihet vi har och för att bryta oss fria från våran jävla roll som samhällets hackkycklingar, nyttiga idioter och tacksamma offer nummer ett.
Och det är precis därför det finns, gatuvåldet, de där hemska huliganerna kulturbögarna sitter och lipar om. Det är precis därför som fotbollsarenor nästan är som ett tempel för män, överallt ser man hur det sipprar ut - förståelsen över ens egen icke-existens, det sipprar ut och naggar på kaffe latte samhällets kanter. Ibland exploderar det i vilda upplopp, ibland är det politiskt, ibland är det bara rent jävla missnöje och apati. Dagens samhälle, våran skitroll, har gjort oss till grottmänniskor igen - eftersom det är det enda vi är ritktigt bra på och kan bekräfta oss själva i, bygga våra egna regler!
Precis som på dagis, när brudarna fick lära sig att vara flitiga så blev man ställd i skamvrån och när brudarna uppmuntrates plugga i skolan, så slogs vi för fulla muggar på skolgården och snodde porrtidningar. När de räckte upp handen, satt vi och ritade hakkors i bänken. Och på gymnaiset satt SYOn fint och slussade brudarna vidare till socionomer, vi rökte hasch, drack sprit och låg med kåta brudar som var 3 år yngre och tyckte man var skittuff som hade en tatuering. Hela livet går i samma spår.
Nej fan nu får det räcka för idag. Fuck it. Jag ska in till stan, träffa en polare, och njuta av att frugan och ungen är i Paris. Sen ska jag dricka några öl, äta en pizza och sen se på onyttigt mycket krigsfilm.
Rekommenderat:
Igår såg jag "Hoffa" från 1992 om Jimmy Hoffa och The Teamsters.
Det är en jävla fet scen där när de slåss med svartfötter och polis, här är en bild från de riktiga sammandrabbningarna. Filmen rekommenderas starkt! Vissa scener glömmer man inte!
Finns på piratebay.org
Läs boken "Glue" ("Limmad" är titeln på Svenska). Den kommer skrämma skiten ur dig, man känner igen sig enormt. Klarar ni inte slang-engelskan rekommenderar jag svenska upplagan.
Dags för presentation. Jag är 25 år. Enligt mig själv har jag redan hunnit se och gjort det mesta. Och ingenting av det är positivt.
Jag har rötterna i norr, något som folk skyller min bitterhet på.
Jag har en styvson på 3 år, hans mamma är en min "flickvän". Vi bor tillsammans med hennes morsa.
Jag arbetar som grovarbetare. Jag är sjukskriven nu för jag slog en snubbe så min högerhand blev paj.
Jag är röd, men inte vän av någonting av vad den liberala, "moderna", vänstern hittar på.
Det får räcka.
Så här kan man också via digitalkameran och starkölens fina teknik förklara läget.
(Bilden är från 2005 ev. fräschet beror på sommarvädret och åldern)
Lite funderingar:
Det är intressant det här med frihet. Överallt så pratar folk om "frihet". Inte minst våra kvinnor som nu slår sig stolt över tuttarna och säger "Det här är vår era, nu är vi fria! På samma sätt ni män alltid varit!"
Ursäkta?
Grejen är att för oss vanliga arbetargrabbar så har ingenting förändrats någonsin i vår utveckling.
Vi föds, vi känner oss utfrysta,vi lär oss slå folk på käften, vi lär oss knulla, efter att ha övat ett tag får vi tjej, och sen ser vi på tv resten av livet och gnäller om kärringen och går till ett jobb vi hatar enbart i någon tro om "karriär". Rika män däremot har kunnat göra som de velat. Vi har däremot varit klientelet som mer eller mindre har setts som verktyg mer än människor sedan industralismens framkomst. Och i takt med att de strukturer vi en gång hade som skyddsnät efter jobbet har försvunnit (vilket är en ganska soft grej) så har våran roll totalt försvunnit ur det moderna samhället, förutom att skapa pengar åt överklassen det vill säga.
Grejen är väl att vi går dit igentligen, till vårt skitjobb, för att det finns en till lika bitter jävel där som man sitter och surrar med i tron att man får intellektuellt utbyte nog så man håller sig över ytan. Små finurliga skämt om kvinnor, chefer och invandrare får ens skalle en sekund att hoppa till och man känner sig vid liv. Ungefär som när man ser en bra stå-upp komiker (som drar in 50-lax) sitter och garvar åt en - då är det också riktigt roligt.
Men det värsta, det absolut värsta, är vår känslomässiga efterblivenhet. Vi har liksom inte fattat att brudarna har gått på anfall mot tvåsamheten och romantiken på full front. Vi sitter fortfarande här och tror och hoppas på att vi förtjänar lite kärlek, vi är som små barn, vi vill ha kärlek, vi vill ha någon att lägga oss ned brevid på kvällarna och någon att hålla sig fast i när livet snurrar för hårt. Vi tror på lojalitet, "fot better or worse" och att det är livets mening att vi ska göra en familj, älska en tjej och göra oss förtjänta av ett stabilt sexliv. Det är vår grej, det är vår roll. Det är det enda i arbetargrabbs liv som är slutmålet - the finish - efter det har vi lärt oss att livet är slut. Dock så är ju den grejen knappast något som attraherar brudar numera.
Som vi alla vet så framkommer det mer och mer för varje år, att vi faktist inte har något som helst syfte förutom att gå till ett jävla jobb, komma hem och dela på hemarbetet, runka till dålig porrfilm och sen på helgen supa oss fulla med våra vänner som är precis som oss. Fan vi är som djur på zoo och brudarna står utanför stängslet och garvar åt oss. Vi behövs inte ens till att de ska få ungar, vi behövs inte för att de ska känna sig uppskattade, vi behövs inte för att de ska få ett bra knull, och vi behövs inte för att vi dessutom anses fett ofashionabla med våra korv och makaroner, svarta kaffe och billiga sofiero.
Brudarna då? Glöm det! Jävlar i mig, här i Sverige har t.o.m. arbetarklassbrudarna fått för sig att de lever ett Sex & The City liv och att män det är något man byter som dyra handväskor.
Förmodligen så har de väl rätt, men vafan, klart det är bittert när man tillhör den ras av människor som faktist inte hängt med i 2000-talets utveckling, och dagligen dessutom får bevis på jobbet att det fortfarande är 1800-.tal.
Fan jag hatar hela grejen med "2000-tals" människan. Jävla kaffe latte, jävla sex and the city, jävla karriärister, liberaler, stockholmare, halssjalar, politiska korrekthet, anti-våldskampanjer, modebloggar och satsns jävla skitprogram på tv!!
Det verkar inte finnas ett enda sätt för en kille som mig att faktist försöka klamra sig fast och hålla sig över ytan så man inte blir den där snubben som tänker på självmord varje dag, spelar på travet, kollar på sporten, bor i en soffa och har en fru som knullar med någon slisklig jävla tjänsteman på konferenser. Nej fy fan! Upp till kamp grabbar!
Nu jävlar ska vi ta tillbaka våra liv, låt oss bli 18-bast igen och krossa alla jävla förväntningar hela jävla samhället har lagt på oss! Slå folk på käften, sätt på brudarna till höger och vänster - gärna efter du gjort dem förälskade (De tycker du är fett 2000-tal), drick svart kaffe, spotta utomhus, slå chefen på käften, snusa, gå i strejk, spöa bögarna på östermalm! Gör vad ni vill för att ta tillbaka den lilla frihet vi har och för att bryta oss fria från våran jävla roll som samhällets hackkycklingar, nyttiga idioter och tacksamma offer nummer ett.
Och det är precis därför det finns, gatuvåldet, de där hemska huliganerna kulturbögarna sitter och lipar om. Det är precis därför som fotbollsarenor nästan är som ett tempel för män, överallt ser man hur det sipprar ut - förståelsen över ens egen icke-existens, det sipprar ut och naggar på kaffe latte samhällets kanter. Ibland exploderar det i vilda upplopp, ibland är det politiskt, ibland är det bara rent jävla missnöje och apati. Dagens samhälle, våran skitroll, har gjort oss till grottmänniskor igen - eftersom det är det enda vi är ritktigt bra på och kan bekräfta oss själva i, bygga våra egna regler!
Precis som på dagis, när brudarna fick lära sig att vara flitiga så blev man ställd i skamvrån och när brudarna uppmuntrates plugga i skolan, så slogs vi för fulla muggar på skolgården och snodde porrtidningar. När de räckte upp handen, satt vi och ritade hakkors i bänken. Och på gymnaiset satt SYOn fint och slussade brudarna vidare till socionomer, vi rökte hasch, drack sprit och låg med kåta brudar som var 3 år yngre och tyckte man var skittuff som hade en tatuering. Hela livet går i samma spår.
Nej fan nu får det räcka för idag. Fuck it. Jag ska in till stan, träffa en polare, och njuta av att frugan och ungen är i Paris. Sen ska jag dricka några öl, äta en pizza och sen se på onyttigt mycket krigsfilm.
Rekommenderat:
Igår såg jag "Hoffa" från 1992 om Jimmy Hoffa och The Teamsters.
Det är en jävla fet scen där när de slåss med svartfötter och polis, här är en bild från de riktiga sammandrabbningarna. Filmen rekommenderas starkt! Vissa scener glömmer man inte!
Finns på piratebay.org
Läs boken "Glue" ("Limmad" är titeln på Svenska). Den kommer skrämma skiten ur dig, man känner igen sig enormt. Klarar ni inte slang-engelskan rekommenderar jag svenska upplagan.
Kommentarer
Trackback
