.

Hallå allihopa. Lite bortförklaringar först.
1) Det är vår, jag orkar inte blogga.
2) Jag har flyttat och datorn har blivit en laptop. Mina sketna knegarfingrar klarar inte av den alls, utan den tar bort all text nästan hela tiden.

Skitsamma.
Nu är det vår! Tuttarna guppar runt på stan, stekarna har börjat böga sig, öl slinker ned efter jobbet varje dag, t-shirten har helt plötsligt börjat kännas som en vinterjacka.

Våldsamma upplopp mot vakter, reggae och ska på pubarna, besök utifrån och ett strålande 1 maj. Och nu vankades det nytt jobb också, som håltagare, kort och gott. Humöret är strålande (fast ekonomin är körd i botten, men det är skitsamma). Imorrn blir det invigning av vårat nya ljudsystem och vårgrillning utöver det. Varje helg bjuder på strålande äventyr (som jag tyvärr inte kan dela med mig av då jag konstant raderar allt jag skriver.).
Fylleslagsmål, träningen är igång, det rycker överallt i kroppen och det sprudlas ut glädje samtidigt som arbetsmoralen sjunker för varje timme på jobbet - underbart!

Tusen tack till alla iaf som håller vårstämningen uppe!

Lite tips här i vårsolen.
Besök "nya" puben Golden Gate på söder (f.d. murphys) chelseasnubben som har stället spelar mer än gärna igenom hela Trojan Records och 2-tone erans alla alster om ni frågar snällt. Undvik dock matchdagar (i synnerhet chelseas) eftersom man får ståplats 4 timmar före redan.

Min boksamling har expanderat så kraftigt denna månad så det känns onödigt att försöka tipsa om något speciellt men Strike One - Educate One Hundered, en bok om Brigate Rosse (Röda Brigaderna) rekommenderas starkt - man får även ta del av deras interna dokument till viss grad. Så om ni vill lära er kidnappa kristdemokrater så har ni en liten manual. Jag hittade ett ex på 44an, men hör runt, jag tror dock den är ganska svår att få tag på.

P.s. jag träffade magnus betnér idag, eller snarare oasserade honom, han var typ som min storebrorsa om man ser till utseende.


Nej, nu orkar jag fan inte skriva mer. Jag ska ut i solen, syns imorrn på grillningen!

För typ ett, ett och ett halvt, år sedan så fick jag hem boken Brigadista. Min sambo hade av ren tur fått tag på den på en resa i Dublin, tur som man har så var det sista exet i affären. Och enligt personalen i tryckningen överhuvudtaget. Naturligtvis streckläste jag boken utan uppehåll när jag väl fick se eftersom det helt enkelt fanns för mycket faktorer i den för att man skulle kunna lägga av. I min mening är boken ett måste i varje socialists bokhylla.


Boken kan vad jag vet enbart inköpas på bokaffärer med koppling till republikanska rörelsen på Irland / Nordirland

För att förkorta ned det hela, vad Bob Doyle gjorde, och vad boken handlar om
.
* Socialist först som ung i Irland i evig kamp mot the blueshirts (fascistisk rörelse på Irland som b.la. stödde franco i inbördeskriget, hade kyrkan på sin sida). Skyddade bland annat högkvartetet mot en hel hord blueshirts.
* Senare blev han IRA soldat och aktiv i den republikanska rörelsen.
* När spanska inbördeskriget bröt ut så gick han med som frivillig i Internationella Brigaderna
* Blev tillfångatagen vid slaget vid Figueras, och satt fänglsad bland annat med legenden Frank Ryan.
* Släpptes 1939 från Franco's koncentrationsläger.
* Deltog som soldat i brittiska flottan mot tyskarna under andra världskriget
* Efter andra världskriget påbörjade en mer politisk bana i Spanien där han b.l.a. deltog aktivt i socialistiska motståndsceller mot Franco med flygbladsutdelningar och propagandaräder.
* Flyttade till london efter kriget och blev fackligt aktiv, deltog i så gott som alla strejker och konflikter mot Margaret Thatcher's nyliberala politik och fortsatte även sin kamp mot fascismen som aktiv medlem i olika fackligt anknytna anti-rasistiska projekt. Deltog b.l.a. också i gruvstrejkerna i norra england som agitator.

Kort och gott så handlar boken om den relativt okända arbetarklasskillen Bob Doyle, och hans eviga, envisa, kamp för de ideal han ansåg som rätta och värda att kämpa (och dö) för. Genom hela livet bibehöll han sina övertygelse och tog aldrig skit från någon för hans övertygelse. Till min vetskap är han dessutom fortfarande i livet.

Hela skälet till varför jag skriver det här är ju inte för att boken på något sätt är aktuell (jag fick ju tag på den för ett bra tag sedan). Jag skriver det inte heller för vilken jävla bra bok det faktist är (Det vet nog alla som känner mig redan om).

Utan för detta, en ny bild på Bob Doyle, denna gång från firandet 2007 av de "brittiska" volontärerna i Internationella Brigaderna.


Här med samma sorts maskingevär som han tilldelades i Brigaderna.

Bilden kommer ifrån International Brigades Memorial Trust tidning som är gratis att läsa på hemsidan.

Vilket pack det finns...
Ja som ni nog vet så är jag en hantverkare utan körkort, jag åker alltså kollektivt, och det innebär att man kliver upp jävligt tidigt på morgonen. Eftersom mina kläder är fyllda med typ massa skit som min son inte ska behöva få på sig så har jag dem utanför dörren i en speciell låda. Klockan 4.10 imorse då när jag går ut i bara kalsingarna för att klä på mig för dagen så märker jag att någon jävla dåre, förmodligen den psykstörda grannen en våning ner, pissat ned alla min tröjor. Mina brallor låg längst ned och klarade sig (tack och lov för att jag har bara ett ex). Alltså, vem fan går och pissar ned någon arbetskläder? Vad hände med arga lappar i hissen? Eller arga ringningar om oljud? Vem som är 50 + drar fram kuken och PISSAR ned en bunt kläder, och vem fan gör det när inte en käft är vaken? Är det en planerad aktion? Vad vill ni mig? Jag är ju fan inte ens en hemma majoriteten av dagen! Dessutom så vet jag att det är någon i huset eftersom alla dörrar låses exakt 21.00 varje dag och att våra kära grannar där nere flera gångar agerat riktigt jävla skumt.

Inför dödsstraff!
Ja. Inte på grannen då. Men min åsikt att dödsstraff ska införas blir mer och mer legitim för varje gång jag läser nyheterna. Nu senast var det ju Engla som fick stryka med, hur fan snuten ens kunnat låta gärningsmannen överleva 90-talet med alla sina våldtäkter och sjuka saker är över mitt förstånd. Skjut dom bara. Inte en jävel kommer att sörja.

Bokinköp:
Yes! Äntligen har "Mig äger ingen!" av Petra Östergren kommit på pocket. 70 kronor kostar den och jag köpte den på lokala Konsum. Fan vad skönt. Det ryktas också att en bok som heter "Slyna" av en författarinna jag glömt bort ska vara jävligt bra. Håll ögonen öppna.



Om det är någon som vet vars man får tag på följande bok om Marilyn Monroe och hennes politiska åsikter så hör av er!




Nu är jag så jävla slut efter jobbet, så jag orkar fan inte skriva mer. Men jag kan iaf avslöja att hypade innerestuarangen Fresco på Östermalm där blondinbella brukar hänga ganska ofta tydligen spenderar mer pengar på sina möbler än på att ta vara om lokalen - eftersom hela utrymmet under stället var fyllt med bajs. Denna 'uberklassebajs rann ut på Fresco's påkostade golv för 2 veckor sedan. Jag var där och högtryckte bort skiten idag, man får ett litet leende på läpparna när man tänker på hur alla armaniförsedda parasiter reagerade när deras egen skit rann ut över dom när de satt där och drack sin 50 spänns kaffe. Stället då? Pja, bögig ägare som trodde han va något. Östermalm som helhet då? Ja de har ju börjat göra något vettigt iaf, ett mastodonthus sprängdes nyss av Peab på Östermalmstorg som är där och river. Det var en fin syn, mera sprängda hus på Östermalm. En knegare som jobbade där såg också lite smånöjd ut över att få leva fan och riva deras hus.
Brudarna då? Ja det kan mest förklaras med ordspråket Hej, kom och hjälp mig!. Hur dyra kläder ni än har kommer det inte ta bort faktumet att ni ser jävligt dassiga och vardagliga ut i alla fall.

Åter en helg avverkad. Följande kan man konstatera.

Fredag:
Fredagar gör man ingenting. Man kollar på film och sover eftersom man är trött efter jobbet.

Lördag
Glida på stan
Efter att man vaknat och fått sin vanliga "fan jag måste hinna göra något" panik så drar man direkt ut i stan och hookar upp med i princip vem som helst bara för att gå runt och dola hela dagen. Nån öl slank väl ned i sommarvärmen när man såg tuttarna guppa upp och ned över hela stockholm och flottfrisyerna tränges på NK. Söder såg ut som vanligt: alkisar, bajare och ungdomsgäng som står och glor. Helt underbart i sommarsol.
Jag passade på att käka lite middag på eftermiddagen på ett indiskt hak på söder som var helt ok, även om det är fan overprice med en hundring för en tikka masala.

Club Bangin'

Gick och såg en vän till mig, Dmoral, som körde lite spoken-word tillsammans med Livelihood spelningen var grym för att vara hans första framträdande med denna ensamble och i denna genre. I vanliga fall är han ju mc, men det här anser jag var betydligt tyngre än rapdelarna Baktakt och gung går alltid hem. I övrigt var klubben ett skämt, samma Drum And bass som vanligt och med en förskräcklig Dj som förmodligen var den mest inkompetenta rappen någonsin - varför man nu överhuvudtaget ska börja rappa till DnB.
DnB kidsen var där som vanligt och hade epelepsianfall i tjackruset, scenen från filmen Human Traffic när junglekidsen köpter plattor förklarar ganska precis hur de beter sig, i övrigt var mest publiken antingen polarna till Dmoral eller "intellektuella". Utan oss på stället, som började dra när det blev allt för pinsamt när någon jävla slane stod på scenen och började rappa helt hopplöst om hans nya stan smith skor och hur han var medelklass och hängde på östermalm, så var känslan i överlag jävligt stundetikos - alltså värdelös. Ingen förutom kidsen med uppenbarliga kontrollproblem på armar och ben dansade och de flesta stod i sina små gäng och drack den svindyra ölen (som var det gamla vanliga blasket).Recept för att bli intressanta: byt dj ofta, fixa lokaler med riktiga dansgolv, försök att inte bara boka in era vänner som mc's och var tydlig med att försöka nå ut utanför campusområdet.

Skit. Helt enkelt.Men en stor eloge till Dmoral och J som århundrates fan.Och århundratets humor.

Dags att bli full!

När jag fått nog av snubben som lallande om sina nya dojor (han själv hade också gett upp vid det laget och satt på en stol och såg uppriktigt gråtfärdig ut när alla bara garvade åt honom eller ignorerade skiten) så drog jag på Bröderna Ohlsson och kurerade mig med lite hederlig punkrock. Träffade en hel del gamla vänner som jag hookade upp med och härjade vidare med. Sedan så öppnade 44:an upp sina dörrar vid 2-tiden på natten och hade svart punk klubb till 5-6 på morgonnen där biran kostade 20 kr och man fick välja musik själv. Det var väl det roligaste på kvällen efter uppträdandet. Jag hookade upp med några malmöitiska punkbrudar som hade haft någon spelning tills småtimmarna trängde på sen så vaknade jag i högdalen hos en polare och drog hem. Det var helgen det.

Man kan också konstatera efter helgen att mitt tänkta häng i lördags lyckades med bedriften att vara fullvuxen och däcka före 21.00.

Söndag
Söndagar gör man ingenting förutom hemsysslor och har ångest inför måndagen.

Rekommenderad film:


Den har ju några år på nacken men jag såg den i fredagskväll, suverän dokumentärfilm om man är intresserad i ämnet porr, porrindustri, sex, hycklande moral och allt annat som gör porrindustrin så intressant att studera. Bara för den där filmen ska jag nog köpa in orginalet också.

Saker jag just nu saknar:
* Pengar
* Vårknull
* En återställare
* Tid för alla böcker jag köpt in på senaste

En gammal bekant från Göteborg, Kurage, tipsade mig om den här skiten.
Jag blir så äcklad över så mycket så jag nästan måste sätta upp en lista.

1) Media har som vanligt valt en nyliberal sida med genomsyrat av dyrkan och bedjande för en ung kapitalistjävel som skapar skitföretag som anställer osäkrade arbetare, drar ned arbetsrätten, kickar ut facket och lönedumpar så fort de kan. Klassamhället skall ignoreras bort, istället ska vi koncentrera oss på sekundära och obetydliga värdefaktorer som kön eller sexualitet (hur många gånger har inte överklassvinen kört den? Eller vänstern för den delen? - "Men hon är ju tjej" "Men han är ju bög"). Det är för fan det minst intressanta om det är en chef man talar om, jag kunde inte bry mig mindre om min chef suger kuk eller knullar frugan efter jobbet. Han pajar mitt och mina arbetskamraters jävla liv och blir mångmiljonär på köpet. Varför i helvete ska jag då ta hänsyn till hans jävla fritidsintressen eller könsorgan?

2) Hon är kvinna - så hon kan ju inte kritiseras. Hon är ju dessutom en "Modig" kvinna för att hon har pengarna nog att dra igång nämda skitprojekt. På samma sätt var den där andra mellanskiktsnollan som hade baren Wild And Fresh som fick liberalarna att gråta ut när HRF kom och ville rensa upp i restuarangträsket (Senast var det ju lilla karachi som betydligt mindre SAC vann). Jag skiter väl fullständigt i om min chef är kvinna eller man, är det min chef så är det nog antaligen ett jävla as som sitter gott och njuter medans vi vanliga dödliga pajar vår kropp internt i byddamm, asbest, pcb, slitningar och andra sorters skador som byggarbete innebär. För att inte tala om den ständigt stigande dödssiffran, en siffra som gått upp markant sedan mitten av 90-talet. Just tack vare företag som Expandera Mera.

3) En modig kvinna? Här är ett exempel, av många. på kvinnor som är riktigt modiga. Riktiga jävla hjältar. Ensamstående morsor som trots kneg, komvux på kvällen, struliga expartners, skrikande ungar och upplånade över öronen för att få ekonomin att gå ihop kan klara av att uppfostra barn och skaffa sig energi nog att hålla sig över ytan (var jag er skulle jag nog fungera på en hagelbössa). Vars fan är dom aftonbladet? Jo dom sitter väl just nu och sover sittandes i soffan efter en till skitdag på Expandera Mera...eller Home Maid...

4) Vem i helvete bryr sig om hennes jävla lyxhoreri hos någon spaggemiljonär? Är det sådana värdegrunder som utgör hur man blir en kunnig och erfaren arbetsledare i byggbranschen? Vad har hela modellgrejen med saken att göra? Det är väl för fan totalt ointressant att hon "bytt bransch"? De kunde lika gärna skrivit "Hon var överklass, och nu är hon fortfarande överklass - fast i sverige".

Och det här är bara höjden på isberget av "modiga kvinnor" media kommer ta fram. Maud Olofsson har nämligen gått på storoffensiven för att lyfta fram andra utsugande kvinnors projekt (Naturligtvis enbart kvinnorna, Federlay sköter männen) och lobba fram dom hårt i media och i regeringen. Det vill säga att dessa kommer antaligen få statliga bidrag för att skapa ännu fler "flexibila" företag som kommer hjälpa till i det nyliberala maskinieret att köra hela samhället i botten.

Vi kommer helt enkelt inte bara drukna i modebloggare framöver, utan också deras betydligt elakare storasyrror.

Arbetsförmedlingen:

Som nog de flesta förstår så söker man nytt arbete. Så man åtminstone känner att man har någon form av chans att bibehålla ett förhållande, vänner, fritid och kanske kunna ha tid att typ se på film lite nu och då på vardagarna. Eller en kaffe med en god vän, sådant är verkligen underskattat när man går varje dag till ett underbetalt skitjobb.

Nåväl. när man sitter där och söker dyker denna upp.

Arbetsförmedlingen i Stockholm anno 2008.
"Vi söker negrer att skratta åt"

Behöver man säga mer? Det var i alla fall ett garv i mängden av "vi söker [servitörer, barnflickor, mcdonaldspersonal, städare]" som är de totalt dominerande yrkesgrupperna på AMS, som alltid har jobb lediga. Borgelig politik leder inte alls till att vi tvingas ta mer och mer skitjobb (speciellt när man slaktar komvux samtidigt), nädå. Inte alls.

Har ni jobb?
Dåså. Hör av er. Jävligt flitig allmänkunskap och bra knegare med humor. Krav på bättre lön, mer tid för ungen och frugan och åtminstone någon form av bonussystem och utbildningar. Annars kan jag göra det mesta. Kunnig i allt från bygga, riva, slita och dona till layout, data/it, html, skriva, kontorsknapperi osv osv. Ge mig bara ett jobb för fan som åtminstone ligger under 12-timmar per dag strecket.

Over and out för dagen.

Jag blir så jävla less på den plats liberalerna har förskansat sig sedan den borgeliga valsegern och den mastodont attack de genomför genom massmedia mot allt som inte passar deras individualistiska, marknadsliberala,  Laissez-Faire* kapitalism.

Fackföreningar ska attackeras, vänstermedia ska attackeras, i debattprogrammen sitter de och hävdar ur sig "handeln kommer förbättra villkoren i tredje världen", de stödäter, de organiserar svartfötter, de skapar "moderna" fackföreningar (se: försäkringskassor). Överallt, överallt finns dom.och det är så jävla övertydligt att de gör det för att försöka rädda kvar den borgerliga regeringen i maktstatus nästa val för att fortsätta sina idéer om avskaffade a-kassor, privatserade sjukhus och skolor, avregleringar på arbetsmarknaden. De petar i arbetsrätten, arbetsmiljöfrågorna och kollektivavtalen. Överallt ska företagen få frihet och vi få mer och mer regleringar, stress och betala mer och mer medans de ska få skattelättnader. Inte nog med det så attackerar de kulturella livet, försöker få blondinbella och Ebba Von Sydow att vara bra förebilder med sin hyperkonsumtion för att behålla ekonomin (Hört talas om profitens fallande kvot?) och andra idéer för att helt ställa om befolkningen till 2 saker. Arbete (mycket, med dåligt betalt och utan säkerhet - "flexibilitet") och konsumtion. De ser oss inte ett dugg bättre än arbetsmyrorna som ska springa runt med tallbarren medans de kan jäsa.

De sitter i kulturådet, de sitter på nyheterna, de dyker upp överallt i tidningarna. Överallt med sina jävla bögglasögon och backslick. Fan jag blir så less på er att jag inte ens orkar avfärda alla era idéer ett och ett, jag har så mycket på era jävla idéer att jag kan skriva hela böcker om hur jävla korkade ni är och hur ni fundementalt bara följer samma tradition som handelsmännen och de första mellanskikten på medeltiden har fört.

Tror ni verkligen att vi är så dumma? Tror ni inte att vi ser vad ni gör, varför ni gör och till vems vinst ni gör det?
 Ja kanske, ni kör ju på stenhårt för att fördumma hela befolkningen. Det är ert enda hopp för att ta oss tillbaka till 1920 talet (minus en arbetarrörelse) igen. Fan vad jag hatar er, jag orkar inte ens skriva mer sakliga argument, jag har studerat er nu så länge, följt era jävla debatter så länge, studerat era ideologer så länge så jag känner att jag inte ens behöver. Jag vet nog vad ni står för, ni är samma pack som genom historien alltid förskansat er sjävla och levt på oss.

* Laissez-Faire (Låt oss vara! på franska) är en pre-kapitalistisk ideologi som uppstod kring 1757 av de s.k. fysiokraterna och vände sig emot alla former av regleringar när det gällde handel, företag, relationen mellan företag och arbetare med mera och är grogrunden till den moderna nyliberalismen, Laissez-Faire försvann först vid nationalismens utbrott (den var dock redan kritisk mot merkantilismen, tullarna etc) och efter många år av "krigsekonomi" (statligt styrd kapitalism, ofta frampushad av den inhemska överklassen som ville förskanska sig mer) så återkom idéerna på tapeten igen efter andra världskriget i de tankesmedjor kapitalistiska ekonomer hade för att bygga upp västeuropa igen. Därefter rasade en vild debatt i många många år både inom det kapitalistiska lägret (många ekonomer ända fram till 2000 talet såg nyliberalismen som ett skämt i sitt bristande sociala ansvar) och gentemot dåtidens socialistiska ekonomer (planekonomin, som av många i det kapitalisitika lägret som motsatte sig nyliberalerna faktist såg som ett bättre alternativ). Så var läget tills Margaret Thatcher kom till makten i Storbrittanien och påbörjade slakten på välfärd, industrin och allmännyttan och sedanbörjade  tyska  började införa även dom i ekonomin och sedan dess har spridit sig över världen och ersatt den statliga kontrollen på ekonomin tack vare starka lobbygrupper, situationer där arbetarklassen "kaxat till sig" (och tvingat statliga kapitalister att "byta sida" för att effektivare genifritera t.e.x). Och nu är det den absolut mest dominerande kapitalistiska analysen, enbart i vissa socialdemokratiska partier kan man se krav på en statlig kapitalism. Själv står jag för en ekonomi helt kontrollerad av arbetarklassen s.k. rådskommunism.

Så nu har Harrington bevisat att han inte bara dricker öl.

Som tur är finns det mer vettigt folk än bara "galna kommunister" som en själv där ute som hatar de här jävla jönsarna.

Dagis - Sverige eller Auschwitz?
Idag när jag lämnade 3-åringen på dagis så slog det mig, han gillar ju inte att vara här och hur kan det vara så? Naturligtvis går man då och analyserar, lägger märke till alla saker och sedan när jag kom hem så diskuterade jag och min sambo, M, situationen - en diskussion vi haft länge då vi märkt att han inte trivs speciellt mycket och att personalen verkar ointresserade och trötta på sitt jobb och ser det hela mer som ett "förvar" än en pedogisk utveckling där barnen ska lära sig sociala skills och interaktion. Det har hänt mer än en gång att 3-åringen varit "sjuk" när så inte är fallet och han tillåts sova uppemot 1,5 timme för att ge dagispersonalen "lite extra rast".

Följande lägger man märke till ganska kvickt. Detta är ett dagis som f.ö. är ett ganska typiskt förortsdagis med många olika etniciteter, dålig budget och föräldrar som i viss mån kan ha sociala problem - även om den stora majoriteten är vanliga arbetare. Det finns få fasta anställda, och de enda som är yngre (alltså har mer tålamod / energi) är vikarier och oftast tonårsbrudar. Den absoluta majoriteten som arbetar är kvinnor.

* Snubbarna är inblandade konstant i våldsamheter. Det handlar allt från gruppslagsmål till "hyss" som att kasta saker i andra barns ansikten. Regerätta knytnävesslagsmål pågår samtidigt som några få (1-2) vikarier har fullt upp att försöka hålla koll på uppemot 30 barn.
* Snubbarna är aggressiva när de inte får sin vilja igenom och är vana att via sitt våld eller sina protester försöka föra fram sina åsikt.
* Tjejerna är tillbakadragna, blyga, timida och umgås helst i grupp och håller sig nära personalen.
* Svenska barnen (i det här fallet 2 svenska snubbar) umgås konstant med varandra och är alienerade från de andra barnen, de låser även ute andra svenska barn som umgås med invandrare. De övriga barnen umgås med varandra, dock med vissa suckar från föräldrar när de vägrar prata sitt hemspråk eller tar till sig "omoraliska" seder. Personalen är totalt ointresserade att bestrida denna utveckling.
* Personalen respekterar inte barnen, utan talar till de som småbarn, och drar sig inte för att både slita, lyfta upp och släpa barnen om de inte gör som de vill.
* Personalen skriker på barnen om de inte gör som de vill.

Konkret här ser man alltså direkt in i framtiden hur dessa kids kommer växa upp. Och man ser tydligt hur så många andra generationer ute i förorten har vuxit upp. Parallelerna är skrämmande när man jämnför med svenska samhället i stort.

* Killar präglas av självförtroende problem och hävdar sig därför genom våld och "bus" - man ska vinna en "respekt" i den sociala stegen.
* Killar tar plats för att få sina åsikter hörda, och spelar gärna fula spel för att få igenom dessa. Vissa får ADHD liknande utbrott långt upp i tonåren om de blir ifrågasätta (deras självbild, respekt, ifrågasätts och skadas).
* Tjejerna fortsätter vara tillbakadragna och faller in i sin könsroll och börjar, precis som på dagis, anpassa sig för att ge killarna utrymme.
* Svenskar och invandare är fullständigt segregerade i samhället, klassmotsättningarna är inte ens på tapeten då de redan sedan de gick i dagis fått höra att det är en väsentlig skillnad på "dom" och "oss" och den kulturella identiteten/religiionen/hudfärgen sätts i första rummet. De mest bråkiga grabbarna kommer dock hålla ihop då dessa finner sin gemenskap i sitt utanförskap. Precis som de bråkigaste kidsen på dagis håller ihop i en trojka. Samhället bryr sig inte ett skit om dessa skillnader, utan det är ganska "bra för ekonomin" om vi inte enar oss och tar till oss sattyg som t.e.x. fackliga rättigheter och slår på varandra istället.
* Samhället respekterar inte förortsungdomen, utan straffar dem enbart med hårdare straff, hårdare arbetsmarknad och neddragningar i sociala, kulturella och kreativa aktiviter. Samhället drar sig inte att döma dem hårdare i domstol eller skapa ett ytterligare Utanförskap. Samhället drar sig inte för att utöva repressioner om ungdomarna har ett beteende av missnöje och alienation mot densamma, utan straffar dem istället för att analysera beteendemönstret.
* De få personer som bryr sig (vissa socialsekretare, ungdomsgårspersonal, vissa lärare) är drabbade av samma sak som vikarierna, "flexibila" arbeten och får därför inte tid att varken analysera, bearbeta eller bara lyssna på ungdomarnas problem och frågor kring varför och hur det kommer sig att de känner sig spottade på av hela samhället.

När jag frågar 3-åringen vad han tycker om dagiset så säger han rakt ut "Jag gillar det inte" och han vill aldrig, aldrig stanna kvar där utan försöker bryta sig ut och fälja efter en när man lämnat. Utan tvekan ser han dagiset som ett fängelse, en förvaringsplats. Han möts varje dag av slagsmål, skrikande och gråtande barn, kärringar som skriker och drar i honom och han blir alltid förolämpad och förlöjligad. Hans enda tröst är några av invandrartjejerna som umgås med honom och möter honom varje morgon.

I jämnförelse med överklassens utgångspunkt
3- åringen har haft tur, och faktist tack vare en adressändring och lite flyt gått på ett dagis i Stockholms innerstad i ungefär 2 år. Här följer lite analyser från den tiden. Personalen hade mindre barn per skalle, budgeten var likadan, personalen var alla utbildade pedagoger (istället för barnskötare) men lönenivåerna var ungefär densamma och de flesta som jobbade där kom från förorter.

* Killar och tjejer umgicks flitigt med varandra. Dagiset hade ett "genusprogram" som inte var muppigt och världsfrånvänt utan jordnära och schysst.
* Personalen, med mindre barn per skalle och utbildning, hade energi och tid att ge småkillar och tjejer med behov den där extra tiden och bygga upp en vänskaplig / kamratlig relation med barnen. Personalen lekte aktivt med barnen, och oavsett kön så brottades kvinnorna som jobbade där mer än gärna med smågrabbarna eller spelade bandy med tjejerna.
* Personalen pratade aldrig med barnen som att de vore mindre intelligenta eller döda ting som skulle förvaras under dagen.
* Personalen var alla fast anställda och hade utbildning (var pedagoger med olika inriktningar: sociala, genus etc)
* Lokalerna var bättre och hade betydligt fler kreaktiva leksaker.
* Barnen var sociala och tog hand om varandra. Hälsade på varandra på morgonen och aktiviterade varandra till lek och bus.
* Barnen var dock helt etniskt homogena, enbart svenskar eller vänsterländska överklassimporter.
* Dagiset hade en manlig anställd som verkligen tog sig tid över "Problembarnen" (Tydligen är 3-åringen detta för att han har en styvfarsa och en ung morsa) och gav dem en sund, lugn, manlig förebild.
* Det skulle aldrig ens kommit dem på tanken att skrika på barnen.

Där ser man också hur överklassen kommer att bli

* Bra självförtroende, bra självbild och socialt kompetenta utan ett tvång att "armbåga sig" framåt i den sociala stegen. Detta kommer dock garanterat ske sedan när deras föräldrars "Framåtanda" (Girighet, karriätshets) kommer in i bilden.
* Samhället i stort är förlåtande, förstående och straffar aldrig överklassen. Det finns alltid resurser för en överklassunge på glid.
* Överklassen får en större chans till att värdesätta intellektuell utveckling, vilket senare kommer leda till att det är dom som dominerar alla utbildningar i sverige.
* Överklassen består till största del av Svenskar eller vänsterländska invandrare (naturligtvis finns det också många, väldigt många, utomeuropeiska invandrare som är överklass men på just detta dagis fanns ingen med mörk hy bland kidsen)
* Överklassgrabbar är oftare lugnare, har bra självförtroende och har haft en manlig förebild.

Där var det inte ett fängelse. Han ville stanna där, han hade en kompis i J (Den manliga anställde) som fyllde upp samma roll som mig - en storebrorsa helt enkelt. Han ville aldrig gå därifrån och personalen var alltid trevlig mot en och vi diskuterade vilt allt ifrån hans utveckling med att leka, prata och sociala förmåga (hur mycket han intergerar med andra barn osv) till hur det gick i genusplanen (att han brottades med brudarna och lika gärna kunde hänga med dom - något han behållt till det fängelse han går till idag)

Allt detta beror ju knappast på att överklassungarna på något sätt är bättre, det beror på klasskillnaderna och hur kapitalet inte är intresserade i förortsungarna mer än att de ska utgöra arbetskraft. De behöver inte utveckla ett intresse för personlig utveckling och intelligens, de får gärna jävlas (vi kan alltid bura in dem eller straffa dem på annat sätt) och de kan alltid hållas splittrade och oförmögna att samarbeta om de entiska och kulturella skillnaderna existerar. De kan gärna få gråta, skrika och få raseriutbrott. De kommer ändå få må så hela livet när de går fram och tillbaka till sitt skitjobb. Min unge ärhelt enkelt inte värd lika mycket som en överklassunge.

Överklassen och kapitalet splittrar och förstör aktivt och medvetet min unges framtidsutsikter och liv för att bibehålla sina egna positioner. Han kommer aldrig få samma chanser, samma självförtroende eller samma positivism. Han är dömd för att han går på ett vanlig förortsdagis och med tanke på att han behöver riktig kamratskap och stöd, och behandlas med respekt, kommer han gå en tuff framtid tillmötes mot grabbarna som vinner sin respekt via knytnävarna. Som tur är har jag alltid lärt honom vikten att försvara sig (tro mig, han kan slåss utav bara fan om det behövs) - och det glädjer mig. Ingen jävel ska trycka ned honom någonsin och när han blir större ska jag sätta mig ned, som vanligt när vi diskuterar, och lära honom vad det är för skit han går i så han aktivt kan ta för sina rättigheter som människa och sätta de där fascistkärringarna på plats som får honom att gråta av förtvivlan, som sliter i honom, skriker på honom och vägrar lyssna på honom.

Det värsta i det hela är att jag ser hur han nu, med dom här förutsättningarna kommer gå samma väg som jag gått igenom. Att man helt enkelt fått slagit sig fram under hela skoltiden och hur bristen på uppskattning som ung och bristen på manliga förebilder för alltid fuckat ens självbild..Min farsa och morsa håller dock ihop - men min farsa har jobbat extremt mycket, 2-skift med mera på lokala industrin för att få ekonomin gå ihop då min mamma är handikappad. Precis därför ska jag fortsätta att vara den storebrorsa han behöver, smågrabbar ska inte bara ha kvinnliga förebilder - det går käpprätt åt helvete. De behöver en förebild att se upp till, förutom sin mamma. Precis därför kommer jag aldrig någonsin ens försöka prata "barnsligt" med honom eller tänka en tanke på att skrika på honom (jag tror jag bara gjort det en gång och då bet han mig så jag blödde i armen, jag har fortfarande ett ärr där). Trots hans raseriutbrott och behov för uppmärksamet så måste man bita ihop, ge stöd, det är inte han som valt det. Det är hans klassdom som spökar över honom och försöker säga till honom att han är värdelös - när han är världes bästa grabb.

Jag längtar efter dagen de ringer och berättar att han sparkat nån av de där jävlarna på knäskålen och hur de slagit ned den där jävla grinden (som flera per dag försöker komma på sätt att öppna) och själva gått ut och lekt, busat och intergrerat med varandra. Det vill säga om vi inte hunnit byta till dagmamma vid det laget.


Viva la revolucion!

Dagens Låt:
The Nightwatchman - Maximum Firepower

Det är fruktansvärt roligt. Här har vi en överklassbrud som vill leva MTV livet och bjuder in till en fest på sin lilla herrgård ( ! ). Hemska tanke, 2 000 galna kids dyker upp och trashar! Haha fan vad rätt, jag hoppas de snodde spriten, knullade i din säng, bröt sig in i vinkällaren och repade din morsas och farsas bil med bilnycklar.

Kanal 5 är dumma i huvudet. Klart man kan skämta om / åt nazister och gärna på deras bekostnad. Varför stoppade de annonseringen? Det var ju en strålande idé! Låt dem göra det. Nazism, rasism och fascism och humor går alltid hand i hand. Och det mesta står ju dom själva för! Fast ibland blir det ju riktigt riktigt bra när komiker också är med och leker, vem glömmer inte Robinson Emma? Det klippet är nog på topp-10 i svensk humor någonsin. Nummer två var ju skandalen i aftonbladet. Här har vi en liten bubblare på listan också.

Här är en klassiker. Jag såg Hitler här någonstans också.
Och här. Och där. Och här också.

Däremot så är den roligaste filmen någonsin i genren The Secret Nazi Camp som kom under 90-talet. Sedan rekommenderar jag också seriösa (?) dokumentären Rasist, Javisst! Ett måste för en helkväll med chips och cola.



Nazism är helt enkelt ett skämt. Och Kanal 5 borde ta och lära sig det någon gång.

Knackad brat
Säga vad man vill om stora delar av den mellanskiktsbaserade s.k. anarkafeministrörelsen, men just nu ringde en polare och meddelade att de slog ned 2 brats när de hade vägarna förbi stureplan den 8 mars. Tydligen ville bratsen se deras tuttar. En blev sänkt, andra bratkillen sprang därifrån och lämnade sin polare som offer till några hundra radikala feminister. Det skulle varit roligt att se, måste sett ut som någon form av lynchmobb.

Sen att anarkafeministrörelsen i grunden är helt dum i huvudet i Stockholm (Snarare en subkultur än rörelse) är en annan sak, jag jublar varje gång en brat får stryk. Som när rikspuckot Fredrik Federley fick pisk av några arga rassebönder för ett tag sedan, vilket nog var största PR vinsten för Fredrik som han kunde bett om. Jävlar vad krokodiltårar som flödade.

Vänstermupp:
Här är ett till skäl varför jag hatar vänstern av idag och ser den som bakåtsträvande, anti-demokratisk och intentsägande, och framförallt alienerade ifrån den klass den säger sig förespråka. Vars tog all teori, praktik och strategi/taktik vägen? Och varför blev vänstern en jävla subkultur av och för fårskallar utan egna åsikter som köper färdiga åsiktspaket? Vars tod den politiska debatten och den ideologiska kampen vägen, när blev allt bara liberal populism? Om hela vänstern ska vara så här intetsägande och ryggradslös som partierna som säger sig vara vänster är så är loppet kört redan nu. Då är fan barnslig anarkism mer attraktivt för knegarkidsen och har fanimej t.o.m. mer politiskt innehåll än fånig humanism, självförtroende problem skamkänslor för att man är vit och bor i Europa.

Tacka vet jag Rocky.

Där har vi redig arbetarkamp. Filmen är från 70 talet någon gång och finns inte någonstans om du inte gillar VHS frossa på secondhand butiker (du vet sådana som har porr i halva butiken), FIST finns även som bok. Kort och gott handlar det om en fackförening som tar till järnrör för att få igenom sina löneförhandlingar. En hel del misshandlade snutar och svartfötter bjuds det på.

Appropå barnslig anarkism, jag sökte på "anarchofeminism" på av.com och kom till myspacesida med följande bild:



Jag blev mest nostalgisk, men jag har ingen aning vad bilden försöker säga om anarkofeminism. Har bruden just slagit ned snubben och sen visat sitt förakt mot köttindustrin genom att stampa sönder ett paket köttfärs? Jag blev iaf mest varm inombords eftersom punkbrudar trots allt alltid stått min hjärta nära under många vilda år. Fast den skiten blev ju också urtvättad och trist, precis som allting annat. Nu får det vara minnen från en svunnen tid, men ni var intressanta. Det kan ingen ta ifrån er.

I'm just a regular everyday normal guy:
Del 1. Del 2.

Från Li Åwall's blogg på credd.se

Och vad fan ska jag göra i helgen?
...tänkte jag först när jag såg det här.


Sen kunde jag andas ut när jag läste vidare: "- Vi kommer att hålla öppet med någon slags tältlösning, säger Stephanie Af Klercker på Stureplansgruppen." Det är alltså en lastbil som har kört in i kafét Espresso House, som är nattklubben White Room, med full kraft. Allt skedde igår och "enligt polisen arbetade en byggfirma lite längre bort på gatan. Lastbilen hade stått parkerad en stund när den av okänd anledning kom i rullning."

---

Bild inifrån white room: