.

Jag gick förbi en kamrat på jobbet idag, eftersom han är en sån där tjänsteman så sitter han mest och slösurfar och dödar tid för att sen jobba röven av sig en dag före deadline för random paperwork.

Han tipsade i alla fall om underbara Failblog, en till sida i stil med riktiga tidsdödare som argalappen, tjuvlyssnat och tjuvtittat. Fast inte lika "radikal" som t.e.x. timekiller och what the fuck people.

Att döda tid på internet är i övrigt en ganska fascinerade syssla. Internet innehåller alltså nästan allting mänskligheten har skapat. Eller åtminstone information och kunskap om detta. Ändå så är nästan varenda persons enda intresse i internet att döda tid när man sitter på jobbet, väntar på den frigida partnet att somna (för alla över 30) eller när polarna sviker och ingen ringer en när man sitter hemma med några starköl och förbannar sig över att man inte ödslar mer tid på sina privata sociala relationer en fredagskväll.

Och appropå det, varför gör vi det? Dödar vår tid? Det är det mest värdefulla vi har, ändå så slösar vi bort vår fritid (som vi så gärna gnäller att vi har för lite av på jobbet) på att rekrera oss med supande, slösurfning, IKEA besök och i vissa fall obskyra skivsamlingar eller extrema intressen i teknik. Och om vi gör det senare så har vi faktiskt kommit ganska långt tycker vi, då har man åtminstone "ett liv".

Det är så pinsamt. Det är tiden vi lägger ned på våra kneg som är, brevid lönerna, beviset på hur våra chefer och annat pack kontrollerar våra liv. Vi sitter där i fikarummet och bara ruttnar "tänk om jag låg i den parken nu och bara kunde drömma mig i väg". Sedan när vi väl får vår lilla fritid. Bort från jobb, ungar, räkningar och resten av skiten - ja då sitter vi och super för att "förbereda" oss för nästa måndag. Hur många av oss ligger inte på söndgarna och bara hatar att vi slösat bort våra liv på den där ruttna familjemiddage och hatar känslan av att gå till jobbet nästa dag - som tragiskt nog också är det enda sociala liv vi har på vardagarna.



Är det här allt som erbjöds? Vi gör ingenting av våra liv, vi konsumerar, arbetar, slösar vår tid och drömmer oss till liv vi kan aldrig kan få. Överallt sker det och överallt ser man det. Folk som sitter på krogarna, och PRATAR om vad de vill göra, folk som sitter på internet och TROR de är någon för att de kan droppa XLAOJCA12-Kompressorn och småtjejer som läser på modebloggar och drömmer sig bort till ett liv av meninglös konsumtion och totalt värdelösa saker som social status enligt en mall som mer eller mindre är skapad av och för den extremt rika och extremt fåtaliga amerikanska överklassen. Brudar som drömmer om "drömprinsen" som ska vara rik och ståtlig, snubbar som tror de kommer bli rika om de suger chefen tillräckligt ofta och "skötsamma" som mer eller mindre spelar sina kort rätt hela tiden och vid 50 sakta börjar fatta att chefen inte ens kan förnamnet på dom och mer eller mindre bara tackar för investerade tiden och de låga lönekraven samtidigt som de drar till thailand och knullar horor och köper en ny päls till frugan.Om man skött sig tillräckligt bra kanske han t.o.m. kan fixa nytt jobb åt dig på McDonalds när firman växt och han flyttar produktionen till sydostasien....

Hur fan kunde det bli så här? Människor idag är verkligen innehållslösa, tråkiga, menlösa, lättkontrollerade zombieliknande varelser.
Var det allt mänskligheten av tusentals års av kamp, lidanden och krig kunde framställa - ett totalt meningslös närvaro? Kontrollerad i minsta detalj av arbete, social status, statens paranoida skräck och den amerikanska skitkulturen.

Folk lever idag helt isolerade både från den stora samhällskroppen i sig, liksom gentemot sina familjer, sina vänner och sina egna, ritkiga, drömmar och ideal. Istället sig tusentals i kö för att försöka bli någonting som mer eller minre är en kulturell produkt från råkapitalismens vilja att skapa vår tillvaro i samklang med extrem konsumtion och apati - Och det fungerar!

Vars bottnar allt detta i? Är det den kapitalisitiska livsstilen i sig som skapar denna känsla av uttråkning och meningslös tillvaro. Ja det är det, för den lurar oss - om och om igen - vi blir itutade saker och när vi fattar att vi har vi har blivit lurade så fortsätter vi antingen med det i en blind dumhet att "till sist kommer jag förtjäna det" eller så fattar vi helt enkelt att allt blir en båg och blir fruktansvärt jävla uttråkade och förbittrade - istället för förbannade, vilket vore ännu mer legitimt.

Till och med medelklassen (de som har det bra) känner av den. Fast de har plasma tv, utlandsresor, CSN lån, "intressanta" vänner och faktiskt (i viss mån) kan följa idealen så läser man hela tiden om våldsdåd, självmord och en allt mer uppskruvad droganvändning.

Och då ska vi inte ens tala om det moderna proletariatet. Så fort vi slipper våra jobb i 5 minuter så fyller vi krogarna och bara dränker våra sorger. Och då ska vi inte ens tala om våra ungdomar som har brutaliserats enormt från vi kära, småbittra och alkade 70 och 80 talister. Nej för fan, sätt dig bland några förotsgrabbar  och hör på deras diskussioner, "våld, droger, våld, sex, statusprylar". Det är ingen konstig utveckling, men den är inte progressiv, de lever bara jävligt innehållslösa liv. När att slå någon på käften skänker en lycka vet man hur illa ställt det är.Titta bara den "hemska" huliganismen som sveper över de kapitalistiska länderna, inte fan har det med fotboll att göra, det har att göra med att folk är så jävla uttråkade att de fightas för att de får en identitet och syfte. Någonting som inte känns som BigMac och blaskcola. Klart som fan det är roligare at go medivial när det andra alternativet är att kolla på Let's Dance.
 


Vi vet, tragiskt nog, också kanske på ett annat sätt än medelklassen, att det redan är kört och satsar våran kvarvarande energi och drömmar på att försöka bli medelklass överhuvudtaget. En total meningslös kamp för totalt meninglösa och innehållslösa mål.

 Samtidigt som de, mellanskiktarna, sitter ute i Bromma och sniffar thinner i Lacostepikeér och kollar Guinea Pig distanserar sig genom att vara "finare" genom prylar, bostadsrätter, utlandsresor och i vissa fall "intellektuellt kunnande" (Studenter) så lever de minst lika innehållslösa liv och bevisar ytterligare hur apatin i samhället verkligen har rotat sig. Det är kapitalismen i sig som är sjukdomen, och de behov som skapats åt oss av hutlösa tjuvar och utsugare som bara skrattar sig till banken samtidigt som nästa tonårstjej går på hungerstrejk, nästa förortsgrabb får pannan insparkad för en mp-3 spelare, nästa arbetslösa stackare dyker upp på akuten med överdos och hur ungdomarna "som sköter sig" i arbetarklassen belånar sig över öronen för en mobiltelefon som kan torka dig i röven när du har skitit.

De skrattar - vi dör.

Här får ni en liten serie i ämnet.

Jag kunde fortsätta i timmar och förklara alla mina känslor om min samvärld - och i synnerhet hur jag vill att vi ska förändra den. Men det skiter jag i just nu. Jag ville bara skriva av mig.



Snabbkur (Eller första steget i att återta ditt liv)

1. Läs, läs, läs
Läs historia, läs filosofi, läs hur samhället utvecklats, läs hur det kommer sig att kapitalismen ser ut som den gör idag (förut hölls den faktiskt lite i stången..). Man behöver inte vara "plugghäst". Det handlar bara om att ta sig tid, som att träna eller supa, och veta vars man ska söka. Använd bibliotek (innan de blir ny McDonalds), använd internet, skit i resan till åland och gå komvux istället. Gå in på antikvariat, nästan inga generationer nu läser politik eller historia (din farfar gjorde nog det däremot) så köp lite böcker typ Leo Huberman - Mänsklighetens Rikedomer för en tjuga och bara börja fundera över vad mänskligheten är och vad MÄNNISKOVÄRDET är.

2. Stäng av TVn
Skit i dumburken. Film är ändå gratis på internet och dokumentärer och de där schyssta naturprogrammen finns också här. Fotbollen kan du se med polare ute i stan, då träffar du folk åtminstone och ni kan surra om vad som hänt på jobbet, senaste knullet med frugan eller vad fan som helst - börja med basic communication och spendera tiden på något bättre än någon repris på ett program som följer en mall som repeteras i åtminstone 10 andra program samma kväll.

3. Börja bry dig om folk
Det låter som en klysha. Och det betyder inte att du ska bry dig om random psykopat där ute som du vet att det redan är way kört för. Det handlar om basic saker, ser man någon som däckat, någon som fått stryk (och inte står i ett gäng på 20 pers som vill mucka gräl) eller någon som behöver hjälp så visa lite jävla ballar och hjälp till. Det kan i vissa fall rädda liv. Och fastän man sällan får ett tack i det här apkalla samhället och mer eller mindre blir sedd som en psykopat så får det dig att känna dig bättre.

Det är ett skitigt samhälle där ute. Riktigt skitigt. Men att låsa in sig, sätta på tv'n, rösta på moderaterna och tro att polisen kommer lösa lokala vågen av inbrott är bara att tro att de som skapar just dina problem skulle bry sig om dig. Det gör de inte. De bryr sig om företag och folk med pengar. Inte om rörmokare, sjuksyrror och elektriker.

Om man inte gör något så kommer till sist alla dessa rädslor du har och som fått dig att köpa 10 st lås från någon jävla buttericksfirma stå i ditt vardagsrum, vara i din värld - och vem fan ska du skylla på då? Vad fan ska du göra när det är din unge som håller på att knarka ihjäl sig, eller dina föräldrar som håller på att supa och slå varanra på käften. "De som alltid skött sig" säger du. Det handlar inte om det, det handlar om att folk mår piss och att man måste bry sig om varandra och uthärda skiten gemensamt, och besegra den lika gemensamt. Vare sig det är den som du ser fram och tillbaka till arbetet eller den som har låst in sig på rummet och skriker att den hatar dig.

Folk måste fan lära sig att ta ansvar. Inte för sina arbeten (som borgarna säger) utan om varandra. Det är fan dags att ge de där lokala knarklangarna stryk (Seriöst: De dödar fan folk), jaga bort de där svinen som ser till att brudarna inte känner sig säkra, kräva bra mat på dagis, kräva att bibblan stannar, utveckla ungdomsgårdarna....allt möjligt som irriterar oss allihopa. Och det är bara vi som kan göra det, för att inte en enda käft annars bryr sig. Och varför skulle det? De är nöjda så länge sådana som du och jag går till jobbet, åker hem och stänger av hjärnan, viljar upp oss - och går till jobbet igen Det är bara upp till oss att ta tag i problemen, för att det är vi som lever i dom. Inte dom, inte poitikerna, inte snutarna. Det är vi som vet vars och hur vi vill ha det.

Det handlar ju fan i slutändan om våra barns framtid, om vilket samhälle vi vil att de ska leva i. Ska de leva som livrädda, hjärntvättade, råpuckade konsumenter i en modern polistat eller vill vi att de växer upp som ansvarstagande, solidarisiska personer med bra självförtroende, modiga och intellektuella som har förstått sitt värde som människa och lever i ett samhälle där folk bryr sig om varandra och ges tillfällen att bli något annat än ett kugghjul till en skoningslös internationell kapitalism.

4. Ut på äventyr
Får du ens den minsta chans att berika ditt liv - ta den!
Det kan handla om allt från att bryta sociala tabun och ta den där ölen med en gammal kompis du tappat kontakten med för 10 år sedan en tidsagseftermiddag till att sjukskriva dig för att du dansat rave hela natten till att fråga din partner om den där trekanten du alltid fantiserat och om och den där tatueringar på halsen du alltid vela ha. Skit i alla jävla krav på att hålla dig lugn, lev ditt liv istället och var rak och ärlig i vad du vill. Ut och lev livet när du väl kan, ta hand om din tid. För snart sitter du där på jobbet igen och undrar vad som hände. Och i slutändan sitter du där som pensionär och bara ångrar dig.
.
Lev livet för fan - de må ta vara pengar och majoriteten av våra veckor. Men fan inte vår livsglädje.

Jag vet att jag kan låta hycklande, jag är själv en jävligt pajad människa och inte den bästa av gullgullare där ute. Men djupt där inne så kommer det alltid fram när jag ser all den här dyngan runt oss - jag måste hjälpa dom! Vi måste bort från skiten! Så många gånger jag sett, upplevt och drabbats av dyngan tvingar mig. Jag har själv förmodligen varit en del i problemet men också drabbats av den. Jag har lovat mig själv att försöka bättra mig, att nu är det fan dags att bli en bra medborgare. Man kan inte leva på undanflykter om att man "hatar samhället" - det är vi som är det! Det är skit, ja, utan tvekan en riktig jävla dynga. Men för att förändra det så måste vi fan börja jobba och inte tro att någon annan gör det. Inte en annan jävel bryr sig om våra liv, vi kan leva och dö i tusentals utan att någonting skulle förändras. Det är upp till oss, det dags för lite äkta jävla proletär diktatur där ute. Slår man hund tillräckligt många gånger biter den tillbaka.
Och jag har fan fått nog av den här skiten - jag förtjänar fan något bättre.



Bla bla bla... jag kan som sagt spinna vidare i all evighet när jag väl börjat...Nu får det fan räcka..
Nu ska jag krypa ned i sängen ..